Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. LUNDELL.
detta ordförråd af egen fatabur uttryck för sådana begrepp, som i det egna
lifvet spela en mera framstående roll och för hvilka det andra språket ej
har passande uttryck. Så äro i de romanska språken hela grupper ord, som
röra krigs- och länsväsendet, af germansk upprinnelse. A fven personnamn
öfverföras gärna. Ortnamnen förblifva naturligtvis i regeln oförändrade.
Det språk, hvilket faktiskt är det bildade samtalsspråket i Norge,
som otvifvelaktigt har framtiden för sig och för hvars uttal kandidat Brekke
lemnat en synnerligen noggrann och fullständig, om ock kortfattad redogö
relse, är danska med norskt uttal och delvis specielt norskt ord
förråd och norsk böjning samt egna skiftningar i ordens betydelse
och användning.
Hvad vill detta i själfva verket säga?
De skandinaviska folkmålen äro skarpt begränsade och skilda från
sina grannar. Det fins inga öfvergångsmål mellan skandinaviska och
tyska, ännu mindre naturligtvis emellan skandinaviska och lapska, finska
eller estniska. Men innanför och emellan dessa mål finnas inga rågångar
i vanlig mening, och det vore sålunda naturligt nog, om de representerades
blott af ett enda gemensamt högspråk. Innanför dem finnas dock grupper,
som mellertid, där de beröra hvarandra, blandas och hvilkas gränser, huru
dana de än för öfrigt äro, alldeles icke sammanfalla med de tre rikenas
politiska gränser. Yi tänka då icke på, att som bekant svenska finnes i
Estland och Finland, danska i en stor del af Slesvig. Söka vi efter
deras inbördes likhet och olikhet ordna våra nuvarande folkmål i stora
grupper, 1 så få vi fem sådana med följande geografiska utbredning:
I. Gotländska på ön Gotland;
11. Nordskandinaviska (norska) i Estland och Finland, i svenska
Norrland och ned t. o. m. Gästrikland, Västmanland och Dalarne,
samt i Norge öster om Langfjeld både norr och söder om Dovre;
111. Västnorska i Norge väster om Langfjeld;
IV. Medelsvenska (svenska) från och med de nordskandinaviska målens
södra gräns ned t. o. m. norra Halland, Västergötland, nordöstra
Småland samt Öland;
V. Sydskandinaviska (danska) mål i större delen af Småland och
Halland, hela Bleking och Skåne samt hela Danmark (Island
och Färöarne ej medtagna).
1 Jfr Om de svenska folkmålens frändskaper i Antropolog. sektionens tidskr. I. 5.
482
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
