Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKT SPRÅK.
verksam rättelse i det skrifna språket, att förändringar i densamma blott
kunna tänkas uppkomma genom långt gångna förändringar i uttalet.
Afven analogibildningar ba svårt att skaffa sig tillräcklig aktning bos
folk, som i de flesta fall ba läst sin grammatik ocb bört något talas om
deklinationer ocb konjugationer. Liksom nu svenska och danska i fråga
om ordböjningen i skrift och vårdadt tal gå till baka till medeltiden eller
åtminstone till nyare tidens början, så är det naturligt, att Norges nya
språk ännu gärna vill efter danska regler förändra orden i tal, kön, kasus,
bestämd ocb obestämd form, grad, tid och sätt o. s. v., utan att där
vid något inflytande från allmogemålen tillätes att göra sig gällande.
Däremot är man bvarken i nordiska eller många andra språk i nyare
tid van vid att skriften med någon större grad af noggrannhet ätergifver
uttalet, så att man i den förra skulle ega någon ens i grofva drag giltig
ledning för det senare. Vi äro i de flesta fall nödgade att studera det
verkliga, talade språket för sig ocb sedan genom mekaniska regler be
stämma förhållandet mellan det talade språket ocb de tecken, med bvilka
detta i skrift » ortografiskt» skall återgifvas. Men att med fonetisk nog
grannhet inöfva s. k. riktiga språkljud är teoretiskt ofruktbart, praktiskt
outförbart i någon större utsträckning. Vi svenskar ba i allmänhet sällan
klart för oss, bvilka språkljud vi verkligen uttala, utan låta därvid leda
oss af abc-bokens lärdomar, ocb den bildade norrmannen har ännu mindre
någon noggrann kännedom om rent danskt uttal eller om skilnaden
mellan sitt eget och detta. A andra sidan kan den danska och svenska
allmänheten, som med mycken ifver studerar Norges vittra författare, tills
vidare icke af ordens utseende i deras skrifter sluta sig till någon skilnad
mellan norska ocb danska. Några korta antydningar om det norska uttalet,
gifna med ledning af Brekkes redogörelse, borde för mången, som gäfna
ville läsa norska åtminstone tillnärmelsevis på norskt sätt, vara så mycket
mera välkomna, som nyssnämda redogörelse bvarken är att få i bok
handeln hvilket är att beklaga eller genom sin vetenskapliga håll
ning är så lätt tillgänglig för den som saknar särskildt filologisk bildning.
De som ega sådan och vilja närmare inlåta sig på ämnet, finna i Brek
kes »bidrag» en efter mönstret af Sweets afhandling om svenska uttalet
uppstäld kritisk handledning. 1
1 Underrättelse om norska uttalet lemna jämte Brekkes afhandling äfven Knud
sens här längre fram anförda arbeten, och J. Aars’ program Lidt om vort sprog
og dets uddale (Krist. 1880); spridda upplysningar gifyer prof. J. Storm i flera olika
skrifter. Jämförelserna i det följ. med danska uttalet stöda sig hufvndsakligen på
Sweets och Jessens uppgifter.
Nordisk tidskrift. 1882. ’ 34
485
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
