Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKT SPRÅK.
ljud, hvilket en utländing sällan lär sig rätt uttala, delar för öfrigt i nor
ska tecknet o med ett annat något öppnare (»vidt») ljud, som blott före
kommer kort. Det slutnare ljudet fins i t. ex. stod, jord med samma
vokal som i svenska; likaså kort i en mängd ord; honde, hos, hoste, fjor
ten, onsdag, ost o. s. v.; äfven i hort, vorr (hvor), lomme, morsk, norr
man, om, soldat, sort, tromme, kost, samt kommers, kompani, konsert o. d.
Märk kone, nogen eller non (någon) samt agronom, diplom och med dem
likformiga, vidare korridor, monopol, despot konsekventare än i svenska med
slutet o-ljud.. 1 Det öppnare ljudet, ej att förblanda med svenskt öppet
o, är annars det vanliga, när vokalen är kort, t. ex. komme, norsk, adop
tere, t. o. m. jorter, befordring, och ersätter äfven regelbundet kort å, t.
ex. hånd, undgå (men gå långt med å-ljud). Skiljer sig nu detta »vida»
o-ljud i dylika ord så föga från vårt slutna o i ho, bonde, som förf:s
terminologi ger vid handen, är detta ganska märkligt och afvikande ej
mindre från svenska än från danska. 2 Uti hoven, over, skov, sprog, sove,
vor ra. fi. är o tecken för långt å-ljud; klog uttalas på norska klok, med
samma vokal som sv. bo, på danska klåg; likaså är koke, rope med slu
tet o norska, men kåg, råbe danska.
Vokalerna å, ä, ö, e, i, y är det för praktiska ändamål mindre nödigt
att skilja från svenska och danska. Norskt o-ljud förefaller alldeles lika
med svenskt, nb. icke med Stockholmsuttal. Före r ha ä och ö ett
öppnare ljud liksom i svenska (och äfven danska, ehuru r där är ett an
nat). På Västlandet uttalas åter ä och ö äfven före r liksom annars,
mera slutet. För den oinvigde är det lika omöjligt i norska som i sven
ska att af tecknet veta, när man har e- eller å-ljud; något så när tyckas
de motsvara hvarandra i båda språken. På Östlandet råder en böjelse att
uttala e för ä, sä att något ä följaktligen blott fins före r, altså »sedvan
ligvis» glæde, sjæl, forgjæves, ræven, læge, 3 med o-ljud Brekke
förmodar i medveten afsigt att undgå det breda ä i här. Denna böjelse,
huru den än bör förklaras, påminner om vår stockholmska och uppländ
ska, som icke hafva något normalt (slutet) å, liksom ej häller normalt e,
utan i deras ställe öppet e eller öppet ä, hvarigenom meta sammanfaller
med mäta, men båda skilja sig från här, märke. Kort ö är öppet,
långt är slutet: dø, høne, død, men dödt, höns, lökke. Märk firti som
1 Några af exemplen här och annanstädes efter Storm-Bennett.
2 Knudsen, Lærebog i dansk-norsk sprogl. 3 opl. upptager vokalen i hånd, vogte
som å-ljud. Storm (Engl. Phil. s. 71) anser ljudet identiskt med nordtyskt i
stock, folgen, mera slutet än motsvarande danska ljud. t
3 Storm-Bennett upptager kjæden, kvæg, fæ, klæde med e som normala.
487
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
