Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. LUNDELL.
som förti, t. o. m. bröllop, sötten, löst för bryllop, sytten, m. fl. Utom i
diftong, då både i och u äro öppna (»vida»), har det vårdade, »fina»
uttalet blott slutet i, och äfvenså enligt Brekke blott slutet y; under
det i danska kort i ofta har en märkbar dragning åt e, kort y ät ö, så
vida det icke rent af är e och ö, t. ex. i fik, finde, skylle, lykke. 1
Danska tecknar som bekant b, d, g i sådana ord, där vi svenskar ha
p, t, k efter lång vokal, antingen dessa konsonanter sluta ordet eller
ytterligare en vokal följer efter, t. ex. skabe, flad, dug = sv. skapa,
jiat, duk. Det danska uttalet har mellertid ej stannat därvid, utan ersatt
det explosiva d med motsvarande frikativa (d), ungefär samma ljud som
höres i eng. thou, father, och likaså g med motsvarande frikativa (/), som
finnes t. ex. i vårt jämtska stugu stugan eller i det nordtyska uttalet af
wagen. Samtalsspråket har t. o. m. behandlat bpå motsvarande sätt. I
norskt uttal flns nu först och främst icke detta spirantiska uttal, utan om
det så skall vara, så heter det verkligen skabe, flad, dug o. s. v., som det
skrifves. Kustmålen mellan Arendal och Stavanger ha samma uttal, men
för folkmålen i hela det öfriga Norge är det främmande. Äfven det
vårdade norska samtalsspråket har vanligen i alla mera folkliga ord p, t,
k: dræpe, dyp, gripe, løjoe, strupe, æple, mat, liten, skyte, bak, blek, bøker,
duk, fyke, knake o. d. Storm-Bennett ger konsekvent dessa former med
p, t, k som »colloquial», ehuru uttalet med b, d, g i första hand uppföres.
Danskan har nyssnämda frikativa g (y) äfven efter r och / samt före
t, t. ex. i borg, bælg, trygt, magt, där norska har vanligt g och k. I
danska är vidare slutande -t i t. ex. fornöiet, lukket, havet samma ljudsom
i eng. thin (].)), i norska, så vidt det finnes, vanligt t. Däremot har äldre
g, där det i danska blifvit v (med uttal af v, w eller u) eller j eller bort
fallit, icke blifvit återinfördt, utan skriftens v eller j uttalas i dessa som
andra fall, t. ex. mave, flyve, skov, støvle, havn, over, høi, due, vie. Efter
/, n och r höres liksom i danska intet d: ild, holde, hånd, jord, på færde
o. s. v. (men heldig, nordisk ock ett fåtal andra undantag, samt af
särskild anledning buldre, gildre, skulder, mindre, fordre o. d.). Krydse,
spids, spodsk o. d. utan d är danska lika väl som norska. Däremot synes
det vara en norsk egenhet att d hvardagligt ej höres i t. ex. ve, ti, brø, gne,
klæer, goe, by, bety, bla, bre, ly, før, nø, rå, rir, trær, fjær, giør o. d.
i st. f. ved, tid, brød, gned, klæder o. s. v. Äfven g behandlas ofta pä
samma sätt: drog, tog, og, tage, sig, sige, fredag, nogen uttalas utan g,
så också adj. och adv. på -ig, -igt: en vikti sag, et kristeli liv, ganske
1 Enligt Sweet »vida» i och y, enligt Levin och Jessen e och ø.
488
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
