Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKT SPRÅK.
Tiktii detta ense med danskt talspråk. Danskt är också i fråga om
behandlingen af g uttalet reining, omeinen, nøil, seil o. d. = regning,
nøgl; odanskt åter vongn, löngn, rengn, hrengner o. d. 1
Den andra af de tre betydelsefulla punkter, i hvilka danskt och
norskt uttal i fråga om konsonanterna skilja sig, är r-ljudet. I Norge
brukas med undantag af några enstaka ställen i Kristiansands och Ber
gens stift, där man har sydsvenskt r, samma r-ljud som i mellersta och norra
Sverige, med tungspetsen dallrande bakom de främre tandfästena. Enär nu r i
svenska och norska uttalas högre upp än tandljuden t, d, s, l, n, så
kommer r + t, d, s, I, n att ersättas af S; k. »tjocka» (supradentala) £, ([,
y, l, fl med r ohörbart eller reduceradt blott till ett öfvergångsljud.
Hvarje norr om Småland född svensk kan hos sig iakttaga detta uttal,
i ord sådana som bort, vårt, hörde, kors, ärla, barn, stjärna. Samma
»tjocka» ljud finnas nu i norska, efter östlandskt och trondhjemskt uttal,
i st. f. r+ t o. s. v. Af Brekkes framställning, som i denna sak ej är
alldeles klar, kunde man möjligen förmoda, att de norska och svenska
supradentalerna skulle vara i någon mån olika; i alla fäll är skilnaden
säkerligen obetydlig och utan praktisk vigt. Ehuru nu dessa supraden
taler, utom tjockt s för rs, »for det meste afvises af det soignerede sprog»,
ha de dock »fuldstændig gjennemtrængt dagligtalen», och det är för oss
tillräckligt att veta detta. Hela företeelsen är för danska alldeles främ
mande. Danskt rär en stark hväsning med sammandragning i struphufvudet
och bakre delen af munnen samt någon medverkan af läpparne; ett ljud
som är okändt äfven i Sverige. Detta r inverkar icke på följande t, d,
s, l, n, såsom tungspets-?1 gör.
Den tredje stora skilnaden är den olika behandlingen i norska och
danska af k och g före mjuk vokal. Vi erinra oss, att de norska målen
förmjuka k och g ej blott i början, såsom vi göra, utan också ini orden.
Det bildade språket förfar mellertid i detta afseende på samma sätt som hög
svenska, men har icke det i-artade ljud, som vanligen ingår i svenskt iye-ljud,
utan k före i, e, y, å, ö, liksom kj och tj, t. ex. i kys, kjole, tjære, uttalas
med samma ljud (prepalatal frikativa) som oh i tyska ordet ich, utan
att tungan vidrör gomen; g och gj uttalas under samma förhållanden som
j, liksom i svenskan, t. ex. give, gøre, gjord; sk och skj ha liksom sj
sammansmält till sy’e-ljud, som i svenska, närmast med Mälarprovinsernas
uttal, t. ex. skyde, skjule, sjæl. En köbenhavnare åter uttalar k i kid,
1 Storm-Benuett har äfven byngtibig (för byggning’), som är hvarken svenskt
eller danskt.
489
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
