Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Bet norske målstræv. s. 3.
J. A. LUNDELL.
hetstilstand, som det kan skønnes at ville have havt, om fremmed in
flytelse på det aldrig havde fundet sted.» Sådan är enligt Knudsen 1 det
dansk-norska målsträvets uppgift. Norskhet i ordförrådet år hufvudsak,
ljud och böjning jämförelsevis likgiltiga. Till deras tjänst, som vilja mot
särnorska ord utbyta förut gängse dansk-tyska, har K. därför senast under
titeln Unorsk og norsk utgifvit en diger ordbok, i hvilken för hvarje danskt
ord gifvas flere eller färre norska i skriftspråkets form (med Knudsens staf
ning), mellan hvilka man kan välja, hvar efter sin smak och efter den
skiftning i betydelsen, som för hvarje gång skall uttryckas. Af dessa
föreslagna ord är största delen hämtad ur dansk-norska skrifter, ur folk
målen, eller ur danska »aflösnings»-ordböcker (Selmer, Dahl), blott två till
tre procent af förf. bildade. För kultur t. ex. finner man således (jor
dens:) dyrkelse, dyrkning, dyrknad, drift, hævd; (andens:) dyrkelse, dan
nelse; daning, oplysning, opdragelse, forædling; sedhævd, seding, sedskap,
vetsrnon, vethævd, opseding, odling, dyrket ånd, åndsliv ; för gespenst gifvas
spøkelse, genganger, skrømt; för erkjende föreslår K. kænne, sanne, sann
kænne, godkænne; opfatte, skønne, forstå; vedtage, vedgå, tilstå o. s. v. Boken
förtjänar utan tvifvel äfven på svensk och dansk sida uppmärksamhet hos dem,
som satt sig före att drifva tyska ord ur landet. Betydelsen af ett sådant ar
bete som »Unorsk og norsk» hänger på, huru mänga som med tanken
på en vidare krets af läsare, som icke studerat främmande språk, och
det är dock flertalet vilja besväras med ordbok, när de skrifva sitt
»modersmål». För öfrigt kräfver själfva valet af ord mycken smak och
takt, att ej den sista villan blir värre än den första. Knudsens stora bok
är en materialsamling, och ger sig ej ut för annat, men är då också som
fyndort bra mycket bekvämare än källorna.
Huru som hälst, ett särnorskt ordförråd fins redan i literaturen. Men,
kunna vi vara själfständiga i denna punkt, så kunna vi också, menar K.’
vara det i uttal och böjning, så vida vi i dessa afsecnden hafva något
•eget, allmänt erkändt. Så långt kan hvar och en vara med. Men när
K. föreslår att också »rätta» uttalet, är saken mera betänklig. Man har
vite, vit, vittig, vitterlig, bör därför följdriktigt också ha vitne, viten
skap; man bör säga hrøte, förbrytelse likaväl som bryte, bråte o. s. v.
»Man kan skrifva hvad man anser riktigt och sedan rätta uttalet därefter».
K. skrifver själf hage, flyge, skog och vill införa g i enlighet med forn
norska, svenska och folkmål, där danskan fått v. För så vidt detta skall vara
något annat än en antydan om, att ett sådant uttal vore möjligt, är det en
500
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
