Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk tidskrift. 1882. 35
NORSKT SPRÅK.
yttring af språkrättares vanliga synd, att vilja herska i stället för att lyda.
En annan sak är det med stafningen. Den är människoverk och rör ej
språket som sådant. Den nuvarande danska skriften ger anledning till
ett artificielt, »bogstivt» uttal, som tillhör hvarken himmelen eller jorden,
\
så att man läser valgte, spurgsmål, trudsel, synder, kvinde, skyld, ord,
mangge, kugle, o. s. v. I synnerhet för dem, hvilkas naturliga talspråk är
ett folkmål, skulle det vara en stor lättnad i skolan, om skriften återgåfve
uttalet och således kunde upplysa om detta. Skolan bör naturligtvis gifva
lärjungarne icke danskt, utan norskt uttal, sådant detta verkligen är i det
vårdade samtalsspråket, och vänja dem att bruka det i tal och vid läsning.
Men detta skulle vara ojämförligt mycket lättare med en mera ljudtrogen
skrift. Ortografien är allra mest en pedagogisk fråga, och det är då värdt att
höra, hvad en så erfaren man som Aars menar. »Den inkonsekvens»,
säger han \ »at vi skriver b, d, g, hvor vi siger p, t, k, den er så grov
og så besværlig, at den ikke i længden kan udholdes; den volder så
store ulæmper ved al læseundervisning, den virker så sterkt til at opret
holde og fremme forvirring og utstöhed i vor udtale, og fremfor alt
den strider så aldeles imod et fornuftigt princip for skriftsprogets
forhold til talesproget, att den må ryddes bort». Skabelse bredvid skap>e,
videnskab jämte vite är vida drägligare än den nuvarande skilnaden mellan
uttal och skrift. Skilnaden på papperet fins för öfrigt redan: ord upp
tagna ur folkmålen, som således icke gått genom danska, skrifvas med
p, t, k, t. ex. stupe, syte, shyt, sæter, prute, like (tycka om), sope, rype,
grop, næpe, knyte, bråte, såte, råk, sik; och i ortnamnen skrifvas vanligen
efter Munch likaså p, t, k: Dypvåg, Grip, Akershus, Brevik, Ekeberg o. s. v.
Mellertid väcker en ändring i stafningen alltid mycket motstånd. Det fins
ingenting som människor äro så rädda om, som om bokstäfver. Så länge
skriften är dansk, ha de konservativa åtminstone den trösten att det ser
ut som danska. Tills vidare synes Knudsen stå ensam med sina förslag
till ändring, utom hvad angår sådana, som äfven för danskan innebära
ett framsteg och tidigare där ffamstälts. sålunda i utelemnande af stumt
e, af j efter g och k före e, æ, ø, samt i bruket af små begynnelsebokstäf
ver. I dessa punkter ha som bekant Bjørnson och Ibsen längesedan slutit
sig till det nya, hufvudsakligen sådant detta formulerades af nordiska
rättstafningsmötet i Stockholm 1869, i hvilket Ibsen deltog för Norge 2.
1 Lidt om vort sprog og dets udtale, s. 28.
2 Bjørnson har till och med nn, Il för nd, Id i en del ord och æ för e (gænge,
hæst). Å. Bang, utg. af Lørdags-Aftenblad, skref verkligen haller, drar, tar, trodde,
501
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
