Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG BRANDES. TVÅ KARAKTERISTIKER.
komedie» är, menar samme granskare, ingenting otvifvelaktigt annat
än hånet. Oss synes, som om, såvida verkligen intet annat än liånet
och söndersplittringssyftet funnits till hos skalden, hela hans verksam
het skulle varit temligen innehållslös. Ty att olyckliga äktenskap fun
nits och finnas, det var ingen nyhet, men innebär ej häller något värde
fullt inkast mot äktenskapets principiella riktighet och helgd. Det för
störande syftet kan kanske finnas till och detta är ju i Brandes’
tanke godt och väl —; i vår tanke hade det kanske varit bättre och
värdigare, om en författare, på samma gång han påvisat de fel, genom
hvilka äktenskapet kommer att strida mot sin idé, varit genomandad af
dess helighet. Men då hade man ju ej fått se idel sönderslitna ruiner,
utan något bestående och fast, och detta skulle kanske ej smakat negativi
tetens målsmän. Kanske skulle en skald någon gång kunna visa, huru
ett äktenskap, där djupa söndringsfrön finnas, likväl genom pliktkänsla
och inbördes tillmötesgående hålles uppe; han skulle därigenom verka
tusenfaldt mer stärkande än genom arbeten, i hvilka »ingenting är
otvifvelaktigt annat än hånet».
»Jag har», skrifver Ibsen ytterligare i ett af sina bref till Brandes,
»icke någon talang att vara statsborgare och icke häller att vara ortodox,
och hvad jag icke känner talang till, det afhåller jag mig ifrån. För
mig är friheten det högsta och första lifsvilkoret». Äter samma sterila
frihetsbegrepp, som ej låter förlika sig med medborgerlighetens upp
gifter! Hvad ortodoxien angår, äro dess verkliga position, dess kyrko
historiska förutsättningar, dess inre betydelse förmodligen för Ibsen
okända; hans allmänt historiska, filosofiska och religionshistoriska belä
senhet är antagligen ej stor, och när då det abstrakta frihetsbegäret
tillkom, så fick också ortodoxien af honom, liksom af otaliga andra, en
liten snärt: han har ej »talang för den». Han får ock af Brandes det
vitsordet, att han tidigare än Björnson arbetat sig till sann frihet, ty
han egde »mindre naivetet och mindre pietet». Man kan knapt tänka
sig ett mer tvetydigt loford, eftersom naiveteten i den äkta skalde
uppfattningen alltid, hur blandad den må vara med berättigade reflexions
element, är ett vigtigt drag, och eftersom pieteten är kännetecknande
för ädel och sann humanitet. Men i allmänhet är hela Brandes’ loftal
öfver Ibsen djupt tvetydigt; han har icke gjort skalden någon tjänst
genom de utdrag nr bref och muntliga meddelanden, hvilka anföras
Och då Brandes talar om den »plumpa kritik», för hvilken »Gengangere»
blifvit föremål, ordar han mot bättre vetande. De, hvilka med ogil
lande omnämt detta verk af den store författaren, hafva gjort det under
uttryckligt erkännande af hans snille, och deras tadel har varit vemods
färgad t just därför, att de i så många fall satt honom oerhördt högt
och till följd däraf djupt lidit af något, som de måst betrakta som ett
afsteg. De hafva ock bjudit skäl för sitt tadel, och dettas riktighet
har sannerligen fått en bekräftelse genom Brandes’ berömmande fram-
512
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
