Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL TEGNÉRS-JUBILEET.
jar 1809 med skildring af literatörernas lif i Stockholm, och han har
därvid några vänliga och rättvisa ord att säga om den förkättrade
Hammarsköld, i det han yttrar: »Hammarsköld, om hvilken du yttrar
dig litet smädesamt, är ett godt hufvud, en hederlig menniska och
har verkligen alldeles ovanliga kunskaper. Att han ej är poet till
praktiken, medgifver jag så mycket hellre, som han ej sjelf har denna
pretention». Längre fram i tiden fortsätter han med att i all
vänlighet hålla en föreläsning för den nyblefne prelaten i Vexiö
om biskopsämbetets skyldigheter och faror, och, själf en blifvande
biskop, yttrar han därvid märkliga ord i afseende på dogmerna, som
äro förtjänta att minnas, men för vidlyftiga att här återgifvas, hvarför
vi hänvisa till sid. 264 o. f. Äfven i afseende på pedagogiken och
undervisningen, som i det praktiska var en af Tegnérs starkaste sidor,
yttrar han märkliga saker beträffande latinet såsom allmänt under
visningsmodel och vår besynnerliga brist på verkligt antikbildade språk
män, på samma gång en ytlig kunskap i latinet utportionerades åt
alla. Men midt i alt detta kommer han med en rörande uppmaning
till den för sina ämbetsplikter nitiske biskopen, att ej glömma sång
gudinnan. »Du höll på», säger han, »att för ett grekiskt lexikon
qväfva i födseln »Frithiof», likasom du nu qväfver »Gerda». Låt andra
göra hvad andra kunna göra, men gör du, det ingen mer än du kan
göra!» För öfrigt vågar Agardh att inför sin vän uppträda kättersk ej
blott i afseende på dogmer och latin, utan äfven i poesi och konst;
då han blifvit i Svenska Akademien vald till efterträdare åt exc.
Fleming, yttrar han åsigter, som torde förefalla våra dagars nyaste
estetiker profetiska. »Kunde det gå an», säger han, »att göra Fleraings
karakteristik till en bisak och i stället kasta mig in i de absurda
teorierna vi ha öfver konsten; finge jag lof att hålla föreläsningar för
Atterbom och visa, att poesi är något annat än framställningen af
det ideala, eller konst något annat än en framställning af det sköna;
så vore jag åter i mitt fält och hela svenska akademien skulle blekna
öfver mina paradoxer och önska mig tillbaka utom sin ring. Huru
skulle väl Daute och Byron och Shakespeare vara poeter, om det ideala
vore poesiens materia?»
Jacob Adlerbeths bref ega ett särskildt intresse, emedan de alt
igenom, väl något ensidigt, men troget hålla fast vid ett ämne, gö
tiska förbundet, och visa, hvilket nära samband Tegnér äfven en
skildt egde med detta patriotiskt poetiska sällskap. Kallelsebrefvet är
af den 1 november 1811, men den intressantaste skrifvelseu är en af
1817, där Adlerbeth föreslår några smärre ändringar vid de af Tegnér
till »Iduna» insända poetiska styckena, som infördes i dess sjunde häfte,
ändringar, hvilka af Tegnér antogos på det ädlaste och enklaste sätt,
vitnandc om det verkliga snillets storsinthet att aldrig fästa sig vid
småsaker, utan tacksamt mottaga, hvad som vänskapligen och med
521
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
