Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL TEGNBRS-JUBILEET.
verklig insigt anmärkes mot detaljen. Detta var i alla tider en af
Tegnérs stora, beundransvärda sidor: ban satte saken i första rummet
ocb glömde alldeles sin egen personlighet. Men också var han enligt
Adlerbeths intyg (nov. 1820) en skald, »hvars förtjenst var böjd öfver
alla partier». En äkta göt är ocb förblir Adlerbeth till det sista, ocb
ej mer än en enda gång underlåter ban att sluta sin epistel med
det entusiastiskt götiska: »Heij!!»
Men den flitigaste af alla vänner är Franzén, representerad af
26 bref, alla genomträngda af den milda och dock manliga kärleksfull
het ocb orubbliga tillgifvenhet, som utmärkte hans väsen. Hans tack-
C O ’
samhet för Tegnérs både vänskap och diktning är obeskriflig i sin
värme och innerlighet, och han har redan 1815 uppfattat en af de
mest karakteristiska sidorna hos vännen, då han om denne yttrar, att
»från hans penna, blott i ett bref, faller det som en annan skald skulle
brösta sig med inför publiken». Men Franzén är ej blott den upp
riktigt beundrande vännen, utan han eger äfven ett och annat att säga
om skaldens storverk, såsom om »Epilogen». Han ville ha under
kastat den kritik, säger han: »t, ex. jag skulle ha beskyllt dig att sjelf,
ehuru mycket du förklarat dig emot den nya vitterheten, vara dess
förnämste och bäste representant, så vida hos oss en ny vitterhet
verkligen gifves»; och likaså anmärker han det utfall mot den tyska
filosofien, som sedan äfven på hans och Brinkmans framställning
ändrades till förmån för dikten. Brefvets slutord om samma ämne
äro märkliga: »just som han (Atterbom) var hos mig (i Kumla), kom
posten med din »Epilog». Han läste den och erkände, att den var
ganska vacker; men anmärkte, att någon skugga måste ges jerate
ljuset, att färgerna eljest skulle göra ingen verkan, att åtskilligt är af
den beskaffenhet, att det ej kan göras dagsklart, och att han åtminstone
med uppsåt icke söker mörkret. Jag tycker, att han ej kunde säga
derom någonting förnuftigare än detta». Äfven i »Frithiofs saga»
finner han ett och annat att anmärka, t. ex. i »Frithiofs frieri» Teg
nérs ursprungliga uttryck »det härskna fläsk», som i följande upplagor
efter Franzéns förslag ändrades till »det gula fläsk». Men frikostig
är han för öfrigt med tittrycken af beundran för »Försoningen» och
andra delar af diktcykeln, och hans deltagande i vännens familje
sorger och glädje är verkligt rörande. Slutligen må äfven påminnas
om den instinkt, som finnen Franzén hade för den unge Runebergs
diktning, när denne framträdde för Svenska Akademien med »Grafven
i Perrho», samt äfven om den blygsamhet, med hvilken han drager sig
undan, när det gäller hans eget bidrag till samma akademis jubel
högtid 1837 i jämförelse med den mäktigare skaldebroderns odödliga
minnessång.
Af öfriga vänner från yngre dagar, hvilka vi här finna repre
senterade, påminna vi om Ling, som efter lång tystnad tager till
522
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
