Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL TEGNÉRS-JUBILEET.
orda 1837 och, erinrande om deras gemensamma ungdomsdagars dispy
ter och gyckel, säger sig vara i umgänge med sina vänner likadan
som då: »löjlig och skarp på en gång»; om Wallin, som i synnerhet
med mycken kraft uppmuntrar Tegnér för hans reformationstal och
beder honom mellan »det orediga, hätska skrålet från begge sidorna»
leda vår publik fram till det rätta, ty »packet, som aldrig får vett
och förstånd, frågar man ej efter, om det än vore blåbandadt», samt
C. P
. Hagberg, som i början af 1817 haft glädjen att få mottaga ett
af Tegnérs märkvärdigare bref, ett förebud till reformationstalets åska,
och tacksamt erkänner detta, hvarefter han formligen uppäggar Tegnér
att vid reformationsfesten i det väntade talet »gifva både Wallmarki
aner och Atterbomianer på pelsen».
Ännu flere äro de skrifvelser, som förekomma från ett par nya
Stockholmsbekanta, af hvilka den ene är Leopold, den andre bok
tryckaren mag. Viborg. Leopold visar sig i sina sex bref vara den
kände mästaren i prosastil med förmåga att säga en fin, till och med
öfverdrifven artighet så, att den gör ett behagligt intryck, och fram
bära en tacksägelse i en form, så att den ej blott blir smickrande
och därmed tyngande, besvärlig för mottagaren, utan glädjande och
lyftande. Han synes ock i dessa bref mindre blind för tidens tecken
än en och annan bland de äldre akademisterna, såsom N. von Rosenstein,
som smickrar sig att tro, »att Rhenströmmen och Kanalen förblifva
hvad de varit, menskliga förståndets gräusfästningar», och han är
sundt och verkligt kvick, under det Rutström briljerar med en rad
af de mest hårdnackadt krystade infall och anekdoter. Boktrycka
ren Viborg är ej häller i saknad af den flägt, som utmärker tidens
brefstil, ty han är rätt pikant i flere af de 12 bref, som äro af hans
hand. Om Lings »Asarne» yttrar han ett ord, som röjer godt öga,
då han säger, att »deri ligger en skatt af snille, insvept i mycket,
som närvarande tid ogillar, mycket som ingen tid torde gilla», och
vid tryckningen af Tegnérs reformationstal har han ett kvickt uttryck,
då han säger, att boktryckaren »raisonerar nog Wallmarkiskt», då han
fruktar, att upplagan af Tegnérs »paradoxer» antogs för stor. Dock
förefaller han emellanåt ej litet närgången, såsom då han yttrar sig
om Geijers reformationstal eller ger sig min af att ha inverkat på
bortgifvandet af Lundbladska priset i Svenska Akademien. Dess
utom smickrar han nog starkt, när han sätter »Nattvardsbarnen»
icke blott öfver »Luise» af Voss, utan äfven öfver Göthes »Hermann
und Dorothea», under det han visar sig löjligt blind i afseende
på betydelsen af »Frithiofs saga». Emellertid äro hans bref af be
tydelse för kännedomen om en del literära förhållanden, särskildt
om den tillämnade tidskrift, som skulle riktas mot den nya skolan,
men ej blef af, emedan enligt Viborgs framställning Leopold drog
sig undan.
523
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
