Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HØFPDING, PSYKOLOGI.
ställningen om medvetandets företeelser, och då uppstår ånyo proble
met, huru dessa, på erfarenhetens väg vunna, olika föreställningar
skola kunna förbindas». Väl gör Lotze, samtidens mest spirituelle
representant af läran, ett tilltalande försök att på andens område häfda
lagen om kraftens persistens genom det antagandet, att ersättningen
för den genom sensationerna bortgående kraften icke nödvändigtvis
behöfver vara af samma slag som denna, då den i alla fall får sin
kompensation; men äfven han kringgår frågan om själfva öfvergången
mellan båda sfererna, och hans antagande af en sådan öfvergång står
i strid med analogien af vår erfarenhet.
d. Återstår då blott antagandet, att den identiska principen up
penbarar sig i en dubbel form, att »ett och samma innehåll uttryckes
på två språk», men endast erfarenheten kan afgöra, om de båda for
merna verkligen sammanfalla i sina gränser och sålunda täcka hvar
andra. Ingen nekar nu mera, att de lägre processerna i medvetandet
äro knutna vid vissa nervprocesser, det vore således först för de
högre, som en annan princip behöfde antagas; men det är omöjligt,
att här utstaka någon rågång, ty skilnaden är endast i grad, icke i
form eller material. Författaren erinrar också, att denna identitets
eller parallelteori icke är något fullständigt svar på frågan om för
hållandet mellan kropp och själ utan endast »en empirisk formel»,
hvilken kan hafva sin praktiska nytta, så vidt som hvarje företeelse
inom medvetandet ger anledning till en både fysiologisk och psyko
logisk undersökning, »hvars bägge synpunkter äro lika sammanhöriga,
men ändå på samma gång lika skiljaktiga, som den konvexa och den
konkava sidan af en cirkelbåge» (Fechner). Vi veta, att ett och samma
väsen verkar i ande och materia, men om det inre förhållandet dem emel
lan veta vi lika litet, som vi kunna säga, hvad detta väsen är. Den em
piriska psykologien befattar sig icke med de yttersta orsakerna, utan
öfverlåter åt den ontologiska spekulationen att söka detta primwn
movens, hvilket den har lika liten utsigt att någonsin finna, som alke
mien funnit det sökta lifselixiret. Men båda hafva på sin väg funnit
»biprodukter», hvilkas oändliga värde för mänskligheten endast fåkunnig
hetcn kan underkänna. »De stora filosofiska systemen stå såsom stora
tankeexperiment: lifsåskådningens kamp, som gifvit upphof åt dessa
dristiga försök, skall själf däraf skörda mångfaldiga vinster.»
Vi vilja ej söka afgöra, huru vida Spencers allmänna syntes af
lifsfenomenen kunde uppställas såsom en ytterligare hypotes. Denne
tänkare fattar, såsom man vet, lifvet i dess ständigt vidgade och för
djupade korrespondens med sin omgifning, såsom en med oändligt
små steg fortlöpande linie, utan att någon viss punkt kan betecknas,
där de psykiska företeelserna börja. Han ser dock deras gryning, så
snart ett rudimentärt syn- eller hörorgan börjar att visa mottaglighet
för inverkan af en omgifning, som icke längre står i omedelbar be-
597
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
