Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. R. N.
KIELLAND, SKIPPER IVORSE.
Henriette, representanten för den oskyldiga, naiva och icke beräknande
ungdomligheten hos en söt och naturlig Hicka med sin rena kärlek,
sin omutliga trohet mot sin Lauritz och sitt tragiska slut. Det är
ett stycke romantik raidt uppe i den moderna verklighetsskildringen,
men Gud ske lof äfven för det, ty detta bevisar, att Kielland är poet
och ej blott modern realist, alldeles på samma sätt som Holger Drach
mann malgré lui är en fullblods »romantiker» (i dansk-norsk
mening), trots all den realism, han eftertraktar.
Ypperst såsom humoristisk karakterskildring, ehuru äfven med
tragiskt slut, står hufvudpersonen, skeppar Worse själf, skildrad med
öfverlägsen förmåga, i synnerhet på de ställen, där han ger sin gamla
sjömansuatur luft, men framför alt i det kostliga samtal, han efter en
glad middag på gamla dagar har med sin gamle vän Randulf beträf
fande, till att börja med, teologiska »materier» såsom omvändelsen,
hvilket samtal dock slutar därmed, att gubbarne under häjdlöst jubel
påminna hvarandra om sina glada ungdomsäfventyr.
Många sådana humoristiska punkter kunde påpekas, såsom historien
om konsul Garmans systrar och kanariefågeln, hvilken ej ville värpa
såsom en anständig fågel, m. fl.; men vi vilja till slut blott påpekar
sådan, hvilken står ensam i sitt slag, nämligen skildringen i femte
kapitlet af den lilla norska fiskarstadens lif och dess uppbringande
till ett sannskyldigt febertillstånd, när sillen kommer. En sådan bild
som denna är ett sant mästerverk, hvilket väl knapt någon gör Kielland
efter, åtminstone ej i den på en gång naturfriskt målande och sant
monumentala form, hvari bilden af honom är uppfattad och skildrad.
J. P. WEISSE. Populære Forelæsninger over Tiberius og Nero. Kristiania.
P. G. Steensballe 1882. 376 sid. 8:o.
Den Tiberius och den Nero, som i skolan vandrade förbi barnets
häpna och förskräckta blickar, hafva under det vi vuxit till män och
börja åldras, betydligt förändrat gestalt; isynnerhet den förre har
vunnit på denna omgestaltning, medan den senare tyckes så där täm
ligen trotsa alla försök att »rentvätta historiens negerbarn».
Den lut, hvaraf man betjänat sig för att få den förstnärades bild
renad från de allra värsta fläckarna, är den historiska kritiken; den har
blifvit använd med stor framgång, isynnerhet mot den mest betydande
berättaren af hans lifs mörka saga, Cornelius Tacitus.
Vi minnas litet hvar, vi som fått en »klassisk uppfostran» huru
förtjusta vi blefvo, när vi första gången gjorde bekantskap med den
högaristokratiske häfdatecknarens dofva, djupt som en grafklocka to-
604
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
