- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
41

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

41

om han ej ville gå in på detta, skulle Saxlands här inrycka
i Danmark och striden afgöra landets öde.

»Väl är jag gammal», svarade Vermund, »men dock ej
så orkeslös, att man genom hotelser kan fråntvinga mig riket.
Jag vill själf upptaga striden med er fursteson.»

Men sändebuden hånade Vermund, sägande, att deras
furste ej skulle vara nog ärelös att strida med en orkeslös
gubbe; dessutom vore det bäst att rikenas arfvingar sins
emellan afgjorde striden.

Då reste sig Uffe och trädde fram, sägande: »Förgäfves
fikar eder konung efter Danmarks rike. Danmark har sin egen
konung och tappre män, som väl veta försvara landet.
Dessutom har kungen en son, som skall ärfva riket, och han
upptager striden icke blott med eder kungason utan äfven med
hvilken annan tapper kämpe denne vill utse till följeslagare.»

De främmande sändebuden logo åt Uffes svar, men
an-togo utmaningen; stridsplatsen bestämdes och mötestid
utsattes.

På danskarne hade Uffes tal gjort ett djupt intryck, och
alla gladdes öfver att han vetat svara så väl.

Men den gamle blinde kung Vermund sade sorgsen: Ȁr
det ej nog med att främlingar håna mig, skola äfven mina
egna män göra det». När alla sade honom att det verkligen
varit hans son som talat, trodde han det ej förrän Uffe stigit
fram och kungen fått lägga sina händer på hans väldiga
lemmar och riktigt öfvertyga sig om att det var sonen.

Glad sade då Vermund: »Hvarför, min son, teg du så
länge?»

»Jag teg», svarade Uffe, »emedan jag ej ansåg det vara
mödan värdt att tala, innan feghet bundit de danskes tunga.»

»Men hvarför, min son, utmanade du två kämpar?»

»Emedan», sade Uffe, »jag vill utplåna den skamfläck det
danska namnet fick, när Kete och Vige i förening dråpo kung
Adils.»

Allt skulle nu ordnas till holmgången. Uffe profvade flera
brynjor, men alla brusto, då han drog dem öfver sitt breda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:46:24 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/norhja/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free