Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giljarefärden af Bias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
största stenen därur och slungade honom in i staden;
och stenen träffade fångtornet där Olar x\delin sutit
fjättrad, och tornet ramlade ned på borggården. Då
gömde sig kungadottern i den djupaste källaren i
slottshvalfvet och sände sina fagraste tärnor mot Olar
Adelin för att mjuka upp hans hjärta.
Och tärnorna voro i sådan ångest, att de bådo
Gud om bistånd, innan de vågade träda fram för den
hämnande riddaren.
Och han, som var den fagraste och blidaste
bland män, såg nu så grym och förfärlig ut, när
tärnorna fingo skåda hans anlete, att de genast vände
om och flydde under största förfäran tillbaka till
kungadottern. Och de förtäljde att han rifvit ned
hela stadsporten och slungat in stenarna och slagit
ned hälften af staden och alla tomen på slottet.
Då gick kungadottern upp ur källaren där hon
gömt sig, lade af sig alla sina prydnader och
smycken och klädde sig som en tjenarinna och gick så
emot den bedragne riddaren, föll på knä för honom
och bad honom skona hennes lif, och låta henne
tjena honom såsom hans ringaste trälinna.
När Olar Adelin fick se henne, upphörde han
med sitt förstörelseverk. Vredens åskmoln flydde hans
panna, där sorgens sky nu skymde den solglimt af
kärlek som ville tränga fram ur ögat.
Han ville tala, men endast en suck hördes tränga
sig fram ur bröstet, och så vände han kungadottern
ryggen och steg till häst samt red i sträck till
slagfältet, där riddar Valivan fallit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
