Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herr Sten och Liten Birgitta af E. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
signade blommorna och lägga det under vår faders
hufvud, när landsens befäl vill störa hans nattro, att
han må somna sött.» Qvittrade en fogel öfver
hennes hufvud, så var det den som stulit Guds moders
sax eller den som sväljt ner hennes lilla röda
trådnystan och fått vittnesbördet om sin onda gerning
att bära för sig och sina efterkommande i allan tid.
Insekten som fladdrade omkring dem var den heliga
jungfruns slända, och den som kröp på Karls hand
hennes nyckelpiga. Äfven om den fromma
helgon-fru, hvars namn hon sjelf bar, talade Birgitta gerna,
om hennes välgörenhet, hennes syner och
uppenbarelser, om hennes stiftelse, det härliga klostret i
Vadstena, hvarest Karls halfsyster — Birgitta hette
äfven hon — blifvit vid åtta års ålder invigd till
nunna. »Äfven jag», tilläde hon en dag, »vill viga
mig till Guds moders tjenst och blifva klostermö i
Vadstena.» Men då tog Karl illa vid sig. »Nej,
Birgitta», utbrast han, »aldrig skall du bära
nunne-dok och tvätta tiggares fotter i klostergården. Prydd
med perlehufva och klädd i flöjel med
gyllenduks-border skall du som en höfvisk riddarefru kredensa
vinet åt ädla gäster i vår borg; ty du skall vara
min husfru, mitt trogna vif i lust och nöd.» Då
log Birgitta med rosiga läppar, ty äfven den lotten
syntes henne skön. — Men nu bad hon med bleka
läppar dödsböner i natten, och moderns tårar
blandade sig med hennes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
