Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt vagabondlif, ur Jo. Jo:s memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid flög en elektrisk gnista genom
minnets molnvägg hos skådespelerskan, och hon erinrade
sig allt. Dialogen fortgick förträffligt utan sufflör,
men denne återkom till sin plats med
pappersluntorna under armen just lagom, för att ge tecken
till ridåns fall.
Publiken, som sannolikt hört hans eder och hans
stönande under teatergolfvet, befann sig fortfarande
i den muntraste stämning, inropade flera gånger de
båda spelande och slutligen under skallande skratt —
sufflör en.
Dock, denne var längesedan spårlöst försvunnen
och intog sannolikt nu som bäst sin solosupé hos
någon af stadens restauranter.
»Kan du tänka dig» — skämtade Almlöf, då jag
tillsammans med honom och hans fru intog vår
aftonmåltid — »kan du tänka dig en sådan illparig qvinna
som min charmanta fru gemål; hon kommer totalt
af sig, men vältrar så innerligen näpet hela skulden
på mig. Vänta mig, du lilla intrigstycke der, tills vi
spela »Shakespeare kär» härnäst; jag skall minsann
inte hjelpa dig som vanligt på det kinkiga stället.»
Och härmed nöp konstnären sin älskliga fru sakta
i örat, medan han med ömhet kysste hennes panna.
»Hvad det elementskade erkebelätet Lundberg
beträffar», tilläde han med sin mest tragiska
ögonbryn sbuskning, »så slår jag helt enkelt ihjäl honom.
Och härmed har den frågan varit före.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
