Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitt första barnhertighetsverk af Alfhild Agrell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
159
»Hvarför höll ni då inte af honom?» frågade
jag förebrående; »var han er inte värd?»
Hennes bryderi tycktes tillväxa.
»Kära lilla fröken, aldrig har någon tyckt om mig.>
»Menar ni, menar ni verkligen, att det aldrig
funnits någon, som varit kär i er?» frågade jag häpen.
Hon nickade.
»Visst menar jag det. Fattig och ful, hvem
skulle väl ha brytt sig om mig.»
För mig voro hennes ord en fullkomlig gåta.
Jag som redan hunnit dela ut en riktig korg och som
ständigt hade suckande slafvar vid mina fötter. Jag
blygdes emellertid öfver min tanklösa fråga och ville
försöka utplåna minnet af den så fort som möjligt.
»Vill ni inte berätta mig litet om ert lif för öf-
rigt», bad jag och klappade henne sakta på den kno-
tiga handen. »Om edra syskon?»
»Jag har aldrig haft några syskon.»
»Om er mor?»
»Min mor dog när jag föddes.»
»Om er far, då . . . Jag är säker, att han höll
mycket, mycket af er?»
»Jag vet inte.» Hon såg upp, som om frågan
öfverraskat henne. »Vi fattiga tala sällan om våra
känslor, vi ha inte tid. Vi sträfva och arbeta så
länge vi orka — se’n dö vi. Så gjorde han.» Hon
höll upp. »Far höll af mig — det tror jag, fast han
inte kom sig för att säga det», tillade hon som trö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
