Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur ”Ernst Ahlgrens” lif. Af Georg Nordensvan. Med Ernst Ahlgrens porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
righeter inom det dittills blomstrande hemmet tvungo
henne att försörja sig sjelf. På detta sätt realiserades
en af hennes önskningar, den att lefva »på egen risk
och räkning». Och hon tog upp sin strid för lifvet.
Som »landtsortsmullvaden» hade hon skrifvit sina
två första böcker, Frän Skåne och Pengar, den
sist-nämda skildrande hennes egen inre utvecklingshistoria.
Det var med den, hon brände sina skepp, som hon
sjelf tyckte om att kalla det. Men det, som förargade
henne i afseende på det arbetet, var att det måste
anses som ett inlägg i kvinnofrågan, då hon i Sjelfva
verket afskydde allt teoretiserande och all
tendensdiktning och sökte måla endast hvad hon sjelf såg eller
hade erfarenhet af. »Men man kan icke hindra sin
personlighet att sätta en bestämd pregel på arbetet,
och så mena de genast att jag velat komma med ett
inlägg», yttrade hon derom*.
Hösten 1885 kom hon upp till Stockholm,
för-blef sedan på rörlig fot till sin död, bodde mest i
Kjöbenhavn på sitt lilla hotel vid Hovedvagtsgade,
skaffade sig vänner hvart hon kom och blef af alla
omtyckt. Med sitt lugna, något kalla och alltid
inbundna väsen hade hon lättare att vinna tillgifvenhet
än att besvara den. Man fick ofta det intrycket att
hon tänkte sina egna tankar öfver det hon hörde och
såg, äfven om hon ej motsade, och på samma gång
hon i smärre sällskap kunde vara riktigt barnsligt
meddelsam, förstod hon mästerligt att dölja sitt inre
jag, sina djupaste känslor. Men den som en gång
vunnit hennes vänskap, honom höll hon fast vid, och
på tu man hand eller i bref till de allra närmaste
var hon så — mot sig sjelf — hänsynslöst öppen som
någon kan vara. Att lefva sitt inre lif helt och hållet
ensam låg ej för denna eljest slutna natur.
* Citaten äro, der ej källan uppgifves, Ernst Ahlgrens
egna ord i bref till mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
