- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
26

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellprestens söndagsmorgon. Af Johannes Sundblad. Med två teckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Hur ska det nu gå?» frågade modern, bekymrad.

»Dä’ vet je inte.»

Han låg en stund tyst, men började snart att
våja och jemra sig.

Pastorn skyndade emellertid emot hemmet och
hade just hunnit till bron, då han hörde brådskande
steg och en andfådd röst bakom sig.

»Go’e pastorn, förlåt, att je besvärar pastorn, men
var så g o’ och titta in ett grand hos oss. Den
minsta flicka’ har blett så illa sjuk.»

»Kan det inte väntas med det, tills jag kommer
tillbaka från Käringön ? Jag måste laga så, att jag
kommer snart åstad.»

»Go’e pastorn, bara ett ögonblick.»

»Nå så, men skynda före och sätt ett ljus i
fönstret, så att jag ej bryter armar och ben af mig.»

Hustrun lydde tillsägelsen, och pastorn hörde,
huru hennes trätofflor klapprade på klippstigen; några
minuter senare stod ljuset i fönstret. Ledd af detta,
skyndade han nu äfven uppför stigen och hade några
ögonblick senare uppnått huset.

»Nå, hvad går det åt tösungen? . . . Hur gammal
är det hon är?.. . Jaså, fem år .. . Får jag se på din
tunga, min unge», sade han, sättande sig på
sängkanten, och tog barnets hand.

Den lilla rodnade häftigt, men gjorde ingen min
att åtlyda tillsägelsen. Denna upprepades, men i
stället för att öppna munnen, tillslöt barnet krampaktigt
läpparne. Pastorn såg frågande på modern. Denna
lutade sig hastigt ned och hviskade något i örat på
flickan; denna svarade med konvulsiviska snyftningar,
under hvilka han kunde urskilja flickans: »jo-jo-jo, han
gö-gö-gö-gör’t», och moderns: »var nu inte barnslig,
han gör’t inte».

»Nej, jag har annat att göra än att sitta här!»
utbröt pastorn, en smula förargad. »När jag kommer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1889/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free