- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1891. Adertonde årgången /
153

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En italiensk friarhistoria. Skizz af Cecilia Wærn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det var en liten vigtig herre med ett par
glittrande glasperlsögon och ett sätt att lyfta armbågarne
och breda ut fingrarne, som påminde om en flaxande
kanariefågel. —

Hela Blanches ansigte lyste af skrattlust — men
hon öfvervann den och fortsatte med allvar:

Hans specialitet var hjertlighet. Rätt som det
var stälde han sig upp, lade hufvudet på sned och
förklarade att hjertat fordrade att signor Giovanni,
till minne af dagen, skulle ’öfverräcka’ brodern sitt
dyrbara glas. Någon ointresserad person instämde
tanklöst. Gubben blef så öfverraskad att han sade
ja — och Tizio satte sig med minen hos den som
gjort en god gerning.

»När hjertat talar måste man lyda», sade han.
»Jag är en känslomenniska och derför är jag icke
förstådd. Om ni visste, signorina, hvad jag gjort för
mitt folk och mitt åkerbruk — huru jag blifvit
missförstådd — klandrad! — Ack, det är bittert att få
lida så.»

»Låt oss nu få höra verserna, som delades ut i
kyrkan», inföll Emilia, hvar och en läser upp sina.
Börja ni, don Antonio.»

Den vackre presten läste upp en högtidlig
religiös sonett, Ernesto, studenten, sin måttfulla helsning
från slägten, don Leonildo, den unge presten, sina
latinska disticher — och sedan var det som om man
tagit tappen ur en tunna. Hvar enda mansperson hade
skrifvit vers — don Leonildo fem eller sex olika, och
han hoppade upp och ned som en liten sate i en
flaska. Det var en öfversvämning af vers —
smickrande, spetsiga, skämtande, intetsägande men alltid
lätta i formen. Don Antonio läste upp riktigt briljant
kvicka berneska vers, der han skämtade med hela
presterandet och slutade med att bringa en hyllning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1891/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free