- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1891. Adertonde årgången /
193

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten lustresa. Skildrad i bref till en god vän af John Johnson. Illustrerad af V. Andrén.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Det bryr vi oss inte om, här är ju fullt med
tomma hus rundt omkring», invände alldeles riktigt
herr Anders.

»Det hör inte hit, lilla herrn», sa’ den
nymanglade jäntan och såg in i herr Anders’ förföriska
hvitögon.

»Det är alldeles riktigt, fröken lilla», inföll jag
beskedligt.

Herr Anders opoponaxade sig ej längre, utan
gjorde tvärt slag i saken på ett mycket enkelt sätt.

»Kom, så gå vi och lägga oss i skogen!» sa’ han.

»Kyss till!» sa’ jag.

Men nu blef vår lindrigt rödhåriga liksom en
smula alterationsförskräckt och utbrast medlidsamt:

»Herre jestandes, inte kunna herrarne ligga i
skogen heller!»

»Kan vi inte!» sa’ då herr Anders. »Har ni ett
par filtar att låna oss?»

»Ja, visst fins det filtar, men inte kunna herrarne»
etc, återtog den medelålders kvinnan med darrande röst.

»Fins det ett par ljus att få köpa?» af bröt herr
Anders tvärt.

»Ja, visst fins det ljus att få, och madrasser och
kuddar och lakan och allt det andra, men — — —»

»Det är bra, ta’ fram det bara, så ska vi hjelpa
er bära», tog herr Anders åter till orda.

Städerskan hypnotiserades af herr Anders
herskarton och ögonblicket derpå voro vi på väg upp till
en närliggande skogsdunge, der vi med tillhjelp af ett
par kvinliga händer, tillhöriga den lindrigt rödhåriga
tjensteanden, redde oss ett läger likt foglarnes under
himmelen.

»Das ewig weibliche» tog ut sin rätt äfven här.
När den känsliga domestiken lemnade oss hade hon
ett par stora tårar i ögonen och minst ett helt tjog
tappade på marken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1891/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free