Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Panslavismen. Några historiska och litterära reflexioner. Af Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till och med söker på konstlad väg bilda ett s. k.
världsspråk, och då talspråken otvetydigt tendera mot
en praktisk förenkling af den gamla formrikedomen,
är det utan tvifvel ett otidsenligt och i längden
lönlöst sträfvande att söka vidmakthålla och skärpa
gränserna mellan en mängd olika, men närbesläktade
litteraturspråk, hvilket endast försvårar den intima
gemenskapen mellan små folk, de där endast i en enig
enhetlighet kunna hafva utsikt att upptaga en täflan med
de s. k. kulturspråken i litteraturen och på
världsmarknaden. Tyskland kunde äfven i detta hänseende tjäna
slaverna till förebild: det tyska riket består af en mängd
stater och germanska stammar, som i politik och
karaktär uppvisa stora olikheter och som i talspråket
utveckla sina dialektiska egenheter — det tyska
litteraturspråket är och förblir dock blott ett.
De språkförföljelser, som vid sekelslutet gjort så
mycket väsen af sig i slaviska länder, synas mig vara
endast tillfälliga företeelser i »panslavismens» historia.
Ett språk kan öfverhufvud icke utrotas med våld —
ett lysande exempel härpå är tjechiskan, som, trots
alla tvångsåtgärder från tyskarnes sida, i nittonde
århundradet uppblomstrat rikare och kraftigare än
någonsin förut. Språket är underkastadt samma lagar af
utveckling och aftynande som hvarje annan organism,
och där det försvunnit ur historien, har detta skett
därför att detta folks kultur öfverleft sig själf, icke
därför att dess politiska själfständighet tillintetgjorts.
Namnet Polen finns ej mer på den politiska kartan,
men Polens andliga lif uppblomstrade just efter den
politiska undergången mycket kraftigt, och därför lefver
det polska litteraturspråket vida friskare nu än under
Sigismund Wasas regering. Ett exempel i motsatt
riktning erbjuder det sorbiska språket i Lausitz och
Spreewald. Inga tvångsåtgärder vidtagas från preussisk
sida för att utrota detta språk — det tynar bort af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
