Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af den efterkommandes — den rikes så väl som
den fattiges. På denna väg återsåg jag Båtstad
ocli lefde om på nytt den stund, jag der
tillbringade första gången. Det sköna, af livad slag som
lieist, är icke blott för ett enda ögonblick: det är
för hela lifvet, och lifvet är för evigheten. En
gång måste man se det, för att öfverraskas eller
gapa, om jag får bruka det ordet — sedan för
att orientera sig och studera. Men derföre må man
ej afräklia den första gången ifrån det
instructi-va! Att den första anblicken för känslan är
vig-tigast, emedan den är originel, det är naturligt;
ty, vid de efterföljande åskådningarne af samma
föremål, livad är känslan annat än en copia af
sig sjelf, om man också skulle kunna kalla
lien-ne en ny, corrigerad och tillökt upplaga? Vid
Båtstad liar man älskat trädplantering, ett
exempel för allmogen att följa, om allmogen kunde så
fatta nyttan af att plantera ett träd, som den
fattar nyttan af dess kullhuggande. Men icke en
gång i afseende pä den materiella nyttan gör man
sin pligt att tillrättavisa allmogen, som är det
högsta uttrycket af vis inertice. Löfskogen står
utåt elfven såsom en tjock coulisse, i hvilken man
gjort uthuggningar, för ätt visa ett vackert
landskap, såsom i en carnera clara. Nedanför
Båt-städj der elfven roar sig att slå mångfalldiga
bug-ter, såsom hade han lif, förmå ej dess bräddar
att, vår och höst, hålla honom innestängd, utan
sväller han då upp öfver åkrar och ängar och gör
dem till en sjöbotten. Vid Borshufvud tömmer
flodguden en ansenlig kruka. Vid brädden af
det dånande fallet stå små träd, liknande
nyfikna barn, hvilka skåda efter de tumlande
vågorna. Så lefvande är naturen för lijertat. Själen i
en menniskoligur kan hvarje menniska fatta; —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
