- Project Runeberg -  Nyare undersökningar på den Plautinska Prosodiens område /
20

(1894) [MARC] Author: Per Persson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inde och unde. Vi ha att läsa i quipfiqui etc. Förr åberopade
man sig ofta till förklarande af partikelns tvåmorighet på det
förhållandet, att lång konsonant i den äldsta tiden (före Ennius)
skrefs enkelt. Men man får ej förvexla skrift och uttal1.

Återstår nu att behandla skenbart pyrrichiska former af
pronomina ille och iste. Förhållandena äro här mera komplicerade.

Vi börja med ille, Ille förekommer hos Plautus under
följande prosodiska förhållanden. På ungefär 285 ställen står första
stafvelsen af pronominet i arsis ej tillhörande Yévoc loov, då således
ingenting kan afgöras om denna stafvelses kvantitet. På
ungefär 750 ställen kan första stafvelsen i pronominet anses vara
förkortad enligt iambförkortningslagen. Icke heller dessa ställen
komma i betraktande vid afgörandet af frågan om ill- i ille är
i och för sig långt eller kort. På ej mindre än ungefär 730 ställen
är första stafvelsen i ille otvifvelaktigt lång, vare sig den bildar
thesis eller arsis i ?évo<; loov eller näst sista arsis i iambiska och
katalektiskt trokaiska verser eller näst sista arsis före caesura
media i den iambiska septenaren, då i dessa fall enligt lagen
mot det diiambiska slutet före ett iambiskt ord ej far stå ett
annat iambiskt, utan endast ett spondeiskt eller anapästiskt ord 2.
Gentemot de 730 ställen, der första stafvelsen i ille är en
otvifvelaktig längd stå ungefär 166 fall, der denna samma stafvelse
synes vara kort, utan att detta kan bero på
iambförkortningslagen. Hithörande fall låta fördela sig på två grupper a) sådana
fall der ille (illic, illa, Hind) synes bilda upplöst thesis, t. ex.

Men. 57 Epidámniénsis ille quem diidum dixerám

eller arsis, t. ex.

Rud. 1240 Hle qui consillte, döcte atque ástuté cauét
b) sådana fall, der första stafvelsen uti pronominet bildar arsis,
den andra thesis på sådana ställen i iambiska eller trochaiska
verser, der enligt den så kallade dipodielagen ord af formen
— ^ ej få förekomma. Jfr t. ex.

Bacch. 1018 Eadem fstaec uérba diidum illf4 dixi ömniá

1 Jfr t. ex. Muller Plaut. Pros. p. 253 f., Havet De uers. Sat. p. 12 n.,
150 n> 3» Luchs Studemunds Stud. I, 74,

2 Jfr Luchs Studemunds Stud. I, 3 ff., Klotz Metr. 232 ff. och der citerad
litteratur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:31:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyaplautin/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free