Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. »Misströstans Dy»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
slank ut ur den ihåliga stubben, och försvann därpå hastigt
och ]judlöst ur sikte. Bess uppfångade just en skymt af
den långa, svarta, smidiga kroppen, då den slingrade
bort. Ormen försvann som genom ett trolleri, och nu
skälfde Bess i hvar led och skakade bokstafligen af
skräck, ty hvem kunde säga, hvart den tagit vägen?
Den kunde ju komma upp igen till henne, hvilket
ögonblick som helst! Hon vände då om för att fly och försökte
springa, men att springa i ett kärr går ej fort minsann!
»Ack, hvad jag önskar, att jag aldrig hade kommit hit!»
snyftade hon. »I boken stod aldrig ett ord om ormar.
Jag skulle aldrig hafva gifvit mig hit, om jag vetat, att
här fanns ormar!»
Och hon plaskade och vadade, så godt hon kunde,
åt skogen till. Komme hon bara lyckligt upp på fast
mark igen, så kunde hon stå ut med hvad som helst, tyckte
hon. Men ehuru hon riktade sina steg åt ett håll, där
hon såg tätt med träd, hade hon i själfva verket vändt
ryggen åt den skog, hon kom ifrån, och skyndade nu
med stor ansträngning mot ett mål, som hon snart fann att
hon icke kunde uppnå, ty emellan clet och henne låg en
lugn, stilla vattenyta, den lägsta sänkningen af det träsk,
hvari hon befann sig. Bessie blef nu förtviflad och visste
sig ingen råd. Hon hade ingen lust att vända om till
den gyttjiga, af ormar hemsökta sumpmark, hon nyss
ströfvat igenom. Hon visste för öfrigt ej ens om hon
kunde taga sig fram öfver den en gång till; den var
så villsam, och lion fruktade att falla ned i något djupt
hål, ty sådana doldes i mängd under clet försåtliga
vajande gräset; det kunde hon vara säker på. Hon undrade
just, om hon möjligen skulle kunna arbeta sig omkring,
längs stranden af gölen, och åter hinna skogens skydd
och säkra fotfäste, då hennes öga föll på en liten usel
eka, eller snarare ett tråg, som låg några steg ifrån
henne, fastbundet med ett murket tåg vid en stock.
Det var en liten eländig farkost, men vår modiga Bess
gaf sig ej tid med att undersöka den så noga. Hon
förstod sig tämligen bra på att sköta en båt, ty Tom
och hon hade ofta rott tillsammans. Sålunda steg hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
