Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Ett bref från Tom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
strålande solskenet, som det var den dagen. Plötsligt
stängdes två fönster, två pojkar gjorde sig i hast osynliga;
två par stöfvelklackar syntes sticka fram under två sängar,
i två hus, som lågo midt emot hvarandra; och tvänne små
hjärtan bultade hörbart under dessa sängar, i rädd förbidan
på »domens basunaljud».
Hvarföre de just trodde att deras brott så där
ögonblickligen skulle komma att upptäckas, vet jag sannerligen
icke. Klockan var nu tolf, ty tiden hade ilat undan, ja
riktigt »galopperat», medan de hållit på med sin telegraf;
i själfva verket är två timmar icke mycket för att hitta
på, planlägga och bringa till utförande ett sådant företag
— Morse höll mycket längre på med sin han, innan
han fick den färdig! — och, såsom redan är nämndt,
klockan hade hunnit blifva tolf, och sköterskan hade gått
ut på sin vanliga promenad, helt stolt och triumferande
öfver sin fiendes nederlag, och fullt säker på att denna
gång ej behöfva möta honom, samt i den glada vissheten,
att hon vunnit sitt syfte och befriat sig från sin
plågoande. Tjänstefolket var upptaget af olika sysslor, hvar
på sitt håll. Fru Eastman var ute, grannarna skulle
icke haft den ringaste lust att blanda sig i saken, äfven
om de varit åsyna vittne till katastrofen; men icke desto
mindre trodde gossarne verkligen, att vedergällningens
ögonblick redan var inne, och afvaktade under hvar sin
säng, att den omutliga rättvisans straffande hand genast
och utan försköning skulle komma och gripa dem.
Men deras hjärtklappning fick emellertid god tid att
lugna sig; ingenting inträffade — och när frukostklockan
ringde, var Tom tvungen att gå ner, då Fru Philips var
mycket punktlig. Hon lade märke till, att han var litet
rufsig i håret, och att han fått en fjäder på sin jacka,
förutom en hop med damm och dun — och lion undrade
högeligen, hvar han kunde ha varit, men sade ingenting.
Om hon vetat det, tror jag allt, att Fröken Bidd}^ 0’Nale
hade fått sig en allvarlig tillrättavisning, med tillsägelse
att för framtiden sopa litet bättre i Herr Toms rum.
Men hvad kunde väl också för en huspiga vara mera
frestande att lämna ogjordt, än sopningen i en skolpojkes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
