Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Hvad slutet blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Och hos barnen hade också, under inflytandet af hennes
mildhet, tålamod och sjelfförsakelse, vissa goda egenskaper
och dygder kraftigt utvecklat sig. Sålunda skulle ingen
enda af våra fyra små vildbasare någonsin velat säga en
osanning \ ingen enda af dem skulle gjort sig skyldig till
uppsåt]ig olydnad, eller till någon med vett och vilja
begången handling, som hade något slags karakter af
hårdhet, egennytta eller oginhet. Det fanns hos dem en djup
rättskaffensliet och renhet i vilja — men ack 1 nog voro de
ändå emellanåt mera än tålamodspröfvande! — mycket
vårdslösa, mycket tanklösa, mycket yra! Om det varit
Faster Maria, som haft att uppfostra dem, skulle hon
behandlat deras själar så, som vissa kinesiska mödrar
behandla sina barns kroppar. Hon skulle hafva lindat och
sammansnört dem, och hämmat clen fria utvecklingen af
deras naturliga anlag, tills de vuxit in i den form och
det mönster, hon på förhand för dem bestämt. Men detta
var ej Fru Bradleys metod, och följaktligen tänkte Faster
Maria, att det var »förmåga» hon saknade — trodde, att
svägerskan var likgiltig för barnens framtid och icke
frågade efter, om de dömdes att ständigt förblifva i okunnighet
och ringhet; och därför beslöt hon sig för att testamentera
sin förmögenhet till en högskola långt borta i Vestern.
Se, så mycket hade de små odygdiga mössen
uträttat, medan katten var borta! De hade gnagt sönder
snörena till penningpåsen och låtit guldet rulla bort. De
gjorde bara hvad som föll dem själfva in, så snart Mamma
var ur vägen.
Och nu hade Faster Maria kommit till staden, och
skickat bud efter sin advokat, och varit utsatt för
främmande människors åtlöje, och Bessi hade räddat henne
ur hennes bryderi.
Advokaten var en man, som hade fullt upp att göra,
hvarföre han ej hörsammade Fru Hamptons kallelse fullt så
skyndsamt, som hon tyckte, att han borde. För att säga
sanningen, hade det aldrig ens varit hans mening att själf
komma på något besök till henne, utan han hade tillsagt ett
af sina biträden att stämma den gamla frun till hans
kontor på ett visst klockslag, då han var beredd att taga
Nya Småttingar. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
