Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. I Spårvagnar och ångslupar, med hyrkuskar, åkare, hissar och stadsbud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hälst af de två vagnarna. Hvar och en af dem går i en stor cirkel,
fastän de gå åt motsatt håll och så väl med den ena som den andra
kan jag komma tillbaka till Slussen. Afgiften är i hvad fall som
hälst 10 öre person. I början funnos särskilda betalningsdistrikt, så
att ny afgift måste erläggas så snart någon af ändpunkterna passerades,
men snart fann bolaget fördel vid att på Ringlinien ha endast
en afgift.
Det bär af längs Skeppsbrokrökningen. I vagnen fins alla slags
folk, aristokrater och demokrater, fina damer och tarfliga gubbar,
barnjungfrur med småherskap, officerare, mångelskor och högre ämbetsmän,
men i allmänhet snygt folk.
Tillträde till spårvagn lemnas icke, heter det i det af öfverståthållare-ämbetet
den 23 december 1880 faststälda spårvägsreglementet, åt personer som
synbarligen äro af starka drycker berusade eller skulle genom osnygghet i
klädedrägten förorsaka obehag eller olägenhet för passagerarne.
De täckta vagnarne med två hästar rymma 31 personer inuti
och 8 på bakplatformen bredvid konduktören och 5 på framsidan
bredvid kusken, således med kusk och konduktör 46 personer. De
stora öppna vagnarne rymma 50. Takplatser gifvas icke såsom i
Kjöbenhavn, Paris m. fl. städer. Konduktören är allvarlig, men höflig,
klädd i snygg mörkblå drägt med silfvergalon på mössan. Klagomål
öfver konduktörer för obehörigt uppförande mot de åkande höra till
sällsynta undantag. Konduktören går genom hela vagnen,
framräckande en särskildt inrättad bleckbössa, i hvilken hvar och en af
de åkande lägger ned 10 öre. Har man ej småmynt, kan konduktören
stå till tjenst med växling, dock ej till högre belopp än 1 krona, som
han öfverräcker i en liten förseglad papperspåse.
Vagnen stannar. Det är vid ett mötesspår, där dubbla skenor
äro utlagda. Se så, nu rusade den mötande vagnen förbi, och vi
fortsätta, men mötesspåren äro ganska många och vålla onekligen
tidsutdrägt. En gammal herre svär smått öfver de »förb. dröjsmålen»
samt försäkrar, att han går mycket fortare än spårvagnen, och likväl
blir han sittande. Han var nog med på den tiden, då Stockholm,
utom ruskige och oförskämda åkare, icke hade andra offentliga
fortskaffningsmedel till lands än den skallrande och skakande, snigelaktigt
framkrälande omnibusen mellan Kungsbacken och Slussen, ända in på
sjutiotalet ett af Stockholms syndastraff. Det har gamle herrn nu
glömt och finner den bekvämare spårvagnen alt för långsam.
»Herre min skapare!» utropar en äldre dam. »Jag skulle ju ut
vid Slottsbacken!» Hon rycker förtvifladt i en af de från taket
nedhängande läderremmarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
