Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 6
ILLUSTBBBAD BARNTIDNING. 25
Tag t. ex. Carlavagnen till landkänning
och utgångspunkt i det. stora stjeruhafvet.
Utdrag en linie mellan första och fjerde
stjernan åt venster (nedåt), så är den
första stora stjerna, soni linien möter, Arcturua;
men drager du linien åt höger, kommer du
till Capella. Drager du samma linie uppåt
(mot norr) och kröker litet åt höger, så
finner du Polstjernan. Drager du åter samma
linie längre bort ocli kröker litet till venster,
finner du V ey a.
I’å samma sätt kan du välja Orions bälte
till utgångspunkt. Drager du en linie mellan
dess tre strålande stjernor åt venster (nedåt),
så kan du ej misstaga dig om den
praktfulla Sirius, men denna stora sol är stundom
så nära horizonten, att hon skymmes af
töcken. Drager du samma linie åt höger
(uppåt), men kröker sedan något åt venster,
är deu första stora stjerna du möter
Aldebaran. Drager du åter din linie i något
sned vinkel genom midtersta stjernan ensam,
kommer du uppåt (norrut) till Belclgeuee
och nedåt (söderut) till liiyel. Efterhand
kan du sjelf på. stjernkartan öfva dig att
med linier från de bekanta "stjernorna leta
dig fram till de obekanta.
Detta är mycket nöjsamt, ty om man också
ej känner mycket mer 0111 de stora solarne
i verldsrymden, än deras namn och deras
läge på himmelen, sä känner man sig redan
mera förtrogen med dem. Och det må man
väl kalla ett högt och förnämt sällskap, att
vara bekant med verldsalltets solar. Det är
ju som att umgås ined skapelsen och
skapelsens llerre. Icke blir man högmodig af
ett så högt och majestätiskt umgänge, mot
hvilket alla högheter på jorden äro att
akta som sandkorn. Tvärtom, man måste
ju känna sig sjelf försvinnande liten, öga
mot öga med det oändliga. Men se, det är
dock något stort och gladt att stå inför
Herren Gud med den 19:de psalmens ord:
„Him-larne förtälja din ära, och fästet förkunnar
dina händers verk!"
- V- TV
Sidenswahnska bolaget."
3. En förfärlig upptäckt.
sju bolagisterna blefvo småningom goda
kamrater och förtrogna. Camilla slöt vän-
skapsförbund med Masse Himmelstjerna, som
var putslustig och treflig, Fritz Ärnatus
anmälde sig soui trogen bundsförvandt till
Eufrosyne, och Kasse beundrade Svante,
som såg beläst ut och hade en 20 marks
fiol.
Spirea ensam hade intet „par". Hon var
som femte hjulet under vagnen. Och likväl
var hon allas tillhörighet, allas vän och allas
förtrogna. Hennes milda, mjuka,
anspråkslösa väsen lockade alla till sig, som en varm
brasa lockar från storm och yrväder.
Hennes tysta flit och hennes omutliga
sanningskärlek ingåfvo respekt, och hon utöfvade,
utan att veta eller vilja det, ett stort
inflytande öfver kamraterna. Hon var
dessutom en medlande länk mellan tant Dikas
stränghet och barnens upproriska trots och
lyckades ofta förekomma en storm dem
emellan.
När det gått illa för Camilla i skolan,
gret hon ut sin bedröfvelse vid systerns
axel och fick genast åter kurage att slåss
med lexorna. Det fattades henne ingalunda
hufvud, endast tålamod och ihärdighet. När
Eufrosyne rifvit sig eller skurit sig i fingret,
var det icke till tanterna eller till Mina hon
vände sig för att fö hjel|), utan alltid till
Spirea. Och när gossarne käbblade och sade
hvarandra otidigheter,hvilket icke sällan hände
trots deras vänskap, kunde hon med en blick
få dem att. blygas och tystna. Isynnerhet
ogillade hon deras sätt att retas med Fritz
Amatiis för det denne gick i samskolan, ocb
1 när hon var närvarande, höllo de sina
stick-I ord tillbaka.
Fritz Ainatus ansåg det i början
nedsät-| tände för sin värdighet att beskyddas af en
flicka. Han bemötte Spirea med
öfverlägsen kallsinnighet och anförtrodde Eufrosyne
att hon var så „olidligt tant-aktig". Men
slutligen vann Spirea också honom.
Det var en dag üà ban, stormrasande, (
häftig och’ gråtfärdig kom hein, efter att på
gatan hafva hört artigheter, sådana som:
fnmtünmersskolist, madam, hennes nåd,
m. ill.
Gossarne derhemma retade honom än
mera genom att låtsa ett djupt deltagande.
— „Stackars liten!" — „Arma barn!" —
ljöd det hvart ban kom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
