Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet före Digerdöden - V. Om krig i detta tidehvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 PÅFVISKA TIDEHVARFVET
Längst in i Värmland ’) kom folk till konungen,
-som-tillbjödo honom brandskatt och bot för den skada de gjort på
några af hans undersåtare i Hadaland. Det beviljades och han
tog 8 af dem som gisslan med sig till Norge.
Sedan konung Håkan således tyckte sig någorlunda fått
hämd för liden skada, for han tillbaks till Strand och hvilade
der öfver hos Gillis Bonde.
I Holmedal vågade bönderna göra motstånd och hade
lagt sig i förväg på skogen; men de blefvo slagna och deras
gårdar brända. I Vester-Holmedal föllo både presten och
bönderna till bönboken och vunno den nåd, att det blef vid
lifsstraff förbjudet efter den dag att bränna ett enda hus. Sedan
kon. Håkan en natt hvilat öfver hos presten i Holmedal, kom
han andra dagen hem till sin födelsegård Folkingsberg i
Ansmarks socken och Borgsyssel ”).
Man kan lätt föreställa sig huru ynkligt och aldrig värre
Värmland lär hatva sett ut om våren 1225. då man kunde få
resa flera mil och icke se ringaste tecken af hus annat än
askhopar och grushögar. Huru det gått med kyrkorna vet man
icke. På den ena sidan tror jag nog, att konungen hederligt
velat skona dem; men å andra sidan är lika troligt, att de ej
undgått en uppretad norsk allmoges raseri, såvida det lät
sig göra.
Sigurd infann sig bemälde vår i Norge; men om han fick
någon hämd, så varade ändå hans glädje icke länge, ty han
dog kort derefter i Opslo, fast krigsbullret icke så strax dog
med honom.
Lagmannen i Vestergöthland, Eskil Magnusson, hade väl
vid denna tid varit i en beskickning sänd till konung Håkan att
ställa saken till godo. Han vidgick, "att det icke var rätt
gjordt, det Sigurd blifvit skyddad inom svenska gränsen; men
det var att tillskrifva en svag regering, emedan konungen var
ung och rädsherrarne vårdslösa och elaka”). Dock hade man
!) Knappt var kon. Håkan denna gång öfver Klara elf, ty hans resa
gick för fort dertill; och då bevisas ännu min sats om det gamla Värmland,
att det sträckt sig till Dyfvelsten och ansågs ännu af de norska för sådant i
kon. Håkans tid.
?) Alltsammans beskrifves i N. K. Chrön. p. 645 &c.
3?) Norsk. Kong. Chrön. p. 662.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
