Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet efter Digerdöden - VI. Om märkliga orter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 PÅFVISKA TIDEHVARFVET
vestgötharne kunde framkomma med sina klef, när de började
färdas till bergslagen. Således är troligt, att gården Varnhems
namn blifvit förvandladt till Bro i senare tider.
Siffle grufvor har jag förr nämt, men är oviss, vid hvilken
tid de blifvit igenlagda och så förtimrade, att nu ingen mer
vet att tala om deras rätta läge ?!?). Det skall hafva händt vid
något fiendtligt tillfälle och således synes det hafva tilldragit
sig för lång tid sedan. De hafva legat vid halfannan stark
mil norr ut från Varnums kyrka uppe i skogen på vestra sidan
om Hyttesjön, som deraf fått namn, att invid dess strand var
en hytta i en bäck, der jernmalm ur grufvan förädlades. FEljes
voro ock flera sådana hyttor vid Solbacken i Varna elf ej långt
ifrån kyrkan; men dem tager jag mig frihet att tala om
längre fram.
Vestervik hafva vi anfört i förra tidehvarfvet såsom ett
Sture-gods och förmodligen var lagmannen, Gustaf Tunasson,
egare deraf både före och efter digerdöden. Och såsom gården
tillsammans med ladugården, Östervik, har från äldsta tider blifvit
nämd för Vik, så håller jag före, att fogden, Claves MNigelsson
till Vik, antingen varit en Sture eller ock fått godset genom
gifte. Men sedermera försvinna för mig för en tid dess egare.
3. Värmlandsberg.
18. Fernebo moderkyrka stod väl någon tid öde efter
digerdöden, men kom i bruk i samma mån, som folket
omkring henne ökades. Hon var bygd af trä och kan man ännu
af tomtningen finna, att hon varit 26 alnar lång och 13 bred,
hvilket merendels var en vedertagen storlek för de påfviska
kyrkorna. Hon kallades ock Bergs kyrka i Värmland och låg
hit en del af Grythytte socken i Vestmanland.
Tvenne åboar i Asphytta lågo nu under presten och kyrkan
1 Veshärad till skatt. Jag finner ingen annan grund dertill,
!’) Det går en sägen hos allmogen häromkring, att en gumma en gång
blifvit bergtagen och införd i grufvan, der hon sett mångfaldiga saker af silfver,
koppar, tenn och annat, som blifvit der infördt. Hon slapp slutligen ut med
löfte att ej omtala stället för någon menniska. Om icke gumman efter någon
tids bortovaro hade kommit halffånig tillbaks, så skulle jag hafva trott, att
hennes näfund varit bland pic fraudes, att så mycket lättare förskaffa sig
födan. Dock var berättelsen om grufvorna långt äldre än hennes historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
