Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - VII. Om krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL NÅRVARANDE TID. 493
in i landet ’). Emellertid höll rytteriet på båda sidor dagligen
skärmytslingar på isen och några föllo på begge sidor.
Den 22 December var en söndag. Då bittida om
morgonen, så snart våra hade hållit gudstjenst”), kom fienden ut
på isen och försökte att med bräder komma öfver vaken. Då
började ett slag, som icke är så alldeles vanligt i historien.
De danska ville öfver, och de svenska fäktade emot.
Fienden lät några grofva stycken spela löst på våra bönder,
som höllo sig ute på isen, under det rytteriet och finnarne
höllo sig vid ändarne af vaken. Bönderna uthärdade manligt
fiendens eld, som ock hade vädret emot; men våra egde
deremot en fördelaktig ställning vid en skogslund på vestra sidan
der vaken slutade och landsvägen gick fram. På östra sidan
hade finnarne och rytteriet höga berg till hjelp att fienden ej
kunde slippa fram, huru skarpt han än sköt och äfven vid
vestra sidan gick bröstgänges på.
Dagen är väl vid denna tid ej så lång; dock tyckes våra
stridande hafva gjort ett drygt dagsverke nog, och de skildes
ej åt förr än solen gick ned. Då började krut och lod fattas
de våra, men de voro ej derför strax rådlösa. En hop folk
var med från Carlstad, förmodligen småborgare och båtsmän.
De skuro tennknapparne ur sina kläder och betjente sig af dem
i st. f. kulor. Det satte dock mod i fienden, när han fick
höra att våra begärde krut och lod till låns af hvarandra. så
att han med fördubblad styrka ansatte passet vid vestra sidan;
men ehuru litet de hade att skjuta med, släppte de dock ej
hvarken passet eller landsvägen, förr än deras kapten, Lorentz”),
blef skjuten i axeln; då drog hvar på sitt håll i mörkret
så
4 I vår tid är landsvägen så stäld förbi Eda skans, att jag ej kan finna
ett slikt förbehåll på Bysjön skulle gagna, utan att man likafullt komme fram,
såvida ej skansen lade hinder i vägen. Eljes hvad fältslag på is angår, är ock
här ett artigt krigsgrepp omtaldt bland folket. Norska och svenska bönder
möttes till någon myckenhet på en sjö. De kommo öfverens att slås man för
man, och den som tappade skulle nedsänkas och dränkas i en dertill upphuggen
vak. Sedan mistningen å båda sidor var lika stor togo de qvarblifna fram sina
bränvinsflaskor, togo sig so gu en dram eller to och foro som vänner hvar
hem i sitt land igen.
?) Herr Petrus Andre& Tivander var deras prest och tillika
skanspredikant på Morast (Jösse härads domb.).
8) Han lär hafva haft sitt kompani i Fryksdalen; åtminstone bodde han
der, och hans enka egde der donationsjord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
