Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett hväsande. Han satte af hemåt af alla krafter, men då han vände
sig om, såg han harn ormarne koramo surrande som kärrhjul efter
honom. Han kastade kronan och jackan efter sig, och hade han ej
gjort det, så hade han visst blifvit uppäten af ormarne, ty då ban
följande dag kom tillbaka, såg han, att ormarne slitit jackan i tusen
bitar. Icke bättre gick det vid ett annat tillfälle en dragon, som dock
var till häst. Däremot1 lyckades det en gång en fattig enkas son, som
gick vall i skogen, att bemäktiga sig kronan, utan att ormarne märkte
hans tilltag, och hade han alt sedan en sådan lycka och framgång,
att han slutligen korades till konung.
En1 gumma i Borgå socken skall hafva ägt en ormsten
(=„orm-stäin"), en liten rund sten, som trolskt folk skaffar sig vid ormting.
/ Denna sten begagnade hon vid signerier, och skall hon hafva gjort
många lyckliga kurer sedan hon kommit i besittning af den.
En sådan sten fås äfven från vattenormen, en liten brokig orm,
som man tror vistas i vattnet. Härrör den från en vattenorm,
öfver-drages den med fukt, så snart den närmas till gift. (Pyttis.)
Sagorna om ormatingen härröra troligen däraf, att ormarne
stundom om våren anträffas i massor på samma ställe, där de till vintern
samlat sig tillhopa under jorden.
Tomtormen eller snoken har af ålder varit betraktad som ett
skyddsväsen, som för lycka till huset. Så berättas det huru „förr
engång" ett barn satt ensamt inne i stugan och åt gröt och mjölk.
Snoken kom äfven för att deltaga i måltiden, men som den höll sig
uteslutande till mjölkfatet, slog barnet den med skeden i hufvudet och
sade: „tu ska it grot o". Det påstås äfven, att det funnits gårdar,
där man trakterat snokarne med mjölk, då de kommit in i
ladugården, hvilket skulle befordra kreaturens trefnad och öka
mjölkafkastningen. På ett ställe i Helsinge slog drängen ihjäl en af ormarne.
„Va sku du slå ijsel den, i moron ska du få sia, en äin ota kuddona
våra ä de", sade värdinnan. (Se sagorna 14 o. 15. Nyland Tom II.)
Det1 är en allmän tro, att ormen kan krypa in i en sofvande
människa och uppehålla sig hos henne lefvande i buken. Det är
därför mycket farligt att lägga sig ute på marken. Genom ormens
in-värkan kommer en „stark sömnstyngd" öfver en.
Engång lågo två karlar, af hvilka den ene var lungsiktig, på
en ängsmatta. Den lungsiktige sof tungt. Då ser hans kamrat huru
ur närmaste buske en orm höjde späjande sitt hufvud för att se, om
bägge sofvo. Så gled han fram och kröp in genom munnen på den
lungsiktige. Uen det dröjde ej länge, förrän han kom ut tillbaka,
full af slem, som han med stor ifver strök af sig mot gräsmattan. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
