Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
ett misstag.
stum bugning. Hon såg, att han var blek och sorgsen, och
utbrast då: »Men hvad felas dig?»
»Nina!» utropade han med ett tonfall af sorg och ångest på
samma gång som af vrede — «man har sagt mig» —
«Nå, käre Gerhard, var lugn! var lugn!» förmanade
kammarjunkaren, men denna uppmaning gjorde blott Gerhard ännu mera
uppretad.
»Man har sagt, att du bedrager mig», — framstötte han.
»Och det tror du?» ropade Nina.
»Se så, bästa fröken, låt mig nu utveckla saken,» — sade
kammarjunkaren». — t Var tyst, min käre nevö! — man talar
icke så där till damer — man lägger band på sin jalousie» —
Därefter började han långsamt och lugnt utveckla alla de
anklagelsepunkter, som han redan framdragit för Gerhard, och slöt med:
— »och nu afvakta vi, min nevö och jag, edra förklaringar, som
jag af hjärtat hoppas måtte vara ti 11 fyflestgörande».
Gerhard hade hört honom med kufvad sorg och vrede, Nina
med stigande harm.
»Är det meningen att ställa mig till rätta för mina ord och
handlingar?» utbrast hon. — »Omgifves jag här af spioner, som
bevaka mina steg?»
»Ni begagnar så starka uttryck, fröken,» — sade
kammarjunkaren.
»Och hvad säger du, Gerhard?» ropade Nina. — »Är det
med ditt tillstånd, som man ställer mig så här inför en åklagare?»
»Jag väntar dina förklaringar, Nina», — svarade han med
nästan kväfd röst.
»Ja, min unga dam, det behöfves verkligen tydliga
förklaringar* — sade kammarjunkaren — »för att rättfärdiga så många
tvetydiga handlingar — och hvad svarar Ni oss nu?»
»Intet!» svarade Nina. Hon hade, medan kammaijunkaren
talat, stått blek och med nedslagna ögon och fingrat på sin
förlofningsring. Nu lyfte hon ögonen mot Gerhards ansigte med ett
uttryck af sorg och ångest, därpå lät hon dem åter sjunka. Hon
tog af den släta ringen och gick sakta fram till Gerhard, lade den
i hans hand och aflägsnade sig utan att säga ett ord.
»Vill du ej komma in och frukostera?» frågade Sigrid och
öppnade dörren till salen, då Nina gick förbi.
»lack, jag mår ej rätt väl, — ursäkta min frånvaro, 0111
någon skulle sakna mig!» — svarade Nina och fortsatte sin gång.
»Hvad har händt dig, Nina?» ropade den unga flickan och
skyndade efter henne uppför trappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
