- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
22

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Troheten intill döden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men något, som liknade afund, genomilade mitt inre, då han sade^
«wi« Clothilda.»

Den trogne Fylax följde tyst i sin herres spår och sökte
uppfånga hvarje min och hvarje ord. Han fick snart tillfälle att visa
sitt nit. »Fylax», hette det, »apporte, allé!» Fylax skyndade sig
bort åt den slingrande gångstigen i parken, och Etienne sade till
sin Clothilda (det ordet förargade mig innerligen), att han velat
öfverraska henne på hennes födelsedag. «Du fyller i dag nitton
år», fortfor han. «Gud gifve dig lycka och glädje i hela din
lefnad!» — «Blott med dig», hviskade flickan och slöt sig intill den
sköne ynglingen, »endast med dig, Etienne, kan jag vara lycklig.»
Ynglingen slöt sin arm omkring det smärta lifvet och tryckte en
kyss — på hennes panna — gissar herrskapet: nej pytt — just
på hennes läppar; och det i TituK egen närvaro ? frågar ni vidare

— ja, verkligen i min när- och öfvervaro. Att vara, som jag
då var, några och tjugo år gammal, kusin och vän till en skön
nittonårig flicka och till på köpet visst icke något känslolöst
helgon, utan en af kött och blod, är en svår sak, då man är liksom
beställd % blott till vittne af en annans lycka. Hvaije kyss, som
den lycklige får, verkar på det stackars vittnet, liksom en elektrisk
stot, precist som då man vill lukta på en isolerad blomma, och
en gnista knäpper till på näsan, då man väntat sig få känna
blommans vällukt. Försöket kan verkställas ganska lätt, och det med
blomman har jag sett flera fysiska konstmakare visa på teatern.
Jag företog mig naturligtvis att betrakta trätopparne och de
gungande grässtånden, för att få bort mina kyska ögon från den sköna
gruppen; jag letade i alla mina fickor efter en pennknif, i full
föresats att skära mitt namn i närmaste träd, för att få vända
ryggen åt sällskapet, då i hast Fylax kom springande med ett
stort paket i munnen. Den trogne Fylax! De älskandes tysta
försäkringar slutades, ty Etienne befallde hunden lägga paketet ner
för den huldas fötter; hunden gjorde efter befallning. »Bästa
Clothilda», sade Etienne, »troheten frambär till dig en gåfva i dag,
min trolofvade.» Flickan öppnade brådskande paketet, och en
hvit, ytterst elegant merinoschal upprullades; »ack så gudomligt
vacker, tack, söta Etienne», ropade flickan hoppande af glädje; »se,
Adam! huru vacker schal, har du sett någon dylik?» Jag, som nu
såg, att herrskapet återkommit till jorden, och som gerna ville

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free