Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. En lustresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till oss, att min son Axel varit ute på jagt, och var så trött, att
han lagt sig att hvila middag en smula.»
Nu steg en ganska vacker flicka in i rummet, ledande ett
barn. Jag tog for afgjordt, att hon var den yngsta af de många
kusinerna, steg derföre upp och gjorde en så artig komplimang,
jag kunde. Gamla hennes nåd spände ett par förskräckliga ögon
på‘mig, flickan rodnade och neg. — «Jaså, är du der, Thilda? du
kan gå ut i trädgården med Mlla fröken; nå, hör du inteP» —
Flickan gick — det var barnpigan. Jag hade misstagit mig
mellan en fröken och en piga, det var ett stort fel; men det är icke
så egentligen min skull; ty, hvarföre har icke vår Herre gifvit
fröknar något slags patentmärke, som gjorde dem igenkännbara från
simpelt och opatenteradt folk. Ärftligheten, från, den kungliga och
ända ned till den simpla adelsmannen, kommer af’{rudi och borde
således, efter alla analogier, hafva något yttre kännemärke; men
så är det emedlertid icke.
Gumman Ruttenstubbe lät mig så der «märkbart oflprmärkt»
förstå, hvilket crimen lesae jag begått, i det hon sade: «ften der
flickan är just ett sjåp och dertill en stadsdam, som vill fifra sig
an och kläda sig, liksom hon vore kommen af folk; hvad tycks,
när Brittchen sjunger någon af de nyare sångerna af den der
Lindblad och de andra, som hon lärt sig hos fru Knoots, så får
man höra det der sjåpet tota efter och sjunga samma stycken iför
barnet; det är odrägligt, när sådana der göra sig till.»
Nu inträdde kapten Adolf med sin fru. Vi kände dem ioiut3
och det var en sann glädje att träffa dem. Kaptenen var en bot
tenärlig och hederlig, något obildad, men dock treflig menniska,,
och hans hustru, en liten rätt vacker och mycket anspråkslös ung
fru, med hvilken min hustru kom mycket väl öfverens. Yi märkte
dock snart, att hvarken kapten eller unga frun stodo serdeles väl
hos gamla hennes nåd, och lika litet hos fröken Juliana; begge
behandlade den unga hennes nåd som ett barn, och denna fann
sig naturligtvis generad deraf.
«Se, der kommer min Axel», sade gamla hennes nåd, då en
lång, smärt yngling steg inom dörren. Den gamlas ögon lyste af
en sann moderlig tillfredsställelse, då hon för oss presenterade
underlöjtnanten vid R. husar-regemente Axel Ruttenstubbe; denne
gjorde en kort, vårdslös bugning och kastade sig på en stol vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
