Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. En lustresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det på stund, hon hår inte ute att göra.» — Juliana lydde order,
och löjnant Axel kom åter in, småhvisslande, en jagthund följde
honom. — «Se så, Netta . . . Mamma 1 Netta skall ha kaffe sned
saffransbröd; kom hit, Netta.» Han lagade nu till en sådan
anrättning, gaf Netta dessutom några sockerkringlor, och hennes nåd,
som eljest tycktes vara noga om bitarna, lät sig det väl behaga,
och till och med klappade hunden; men denne skrek till, emedan
hennes nåd träffade det ena örat, som var sönder, méd sina
ka-resser. «Ran mamma inte låta bli hunden då», sade löjtnant Axel,
«han har blifvit biten i örat, stackars kräk, och så sitter mamma
och klappar, utan att se sig för. Ät, Netta lilla* Jaså», fortfor
han åt mig, som stod och betraktade de tvenne stora klndderiema
med kungaiigurema på, »jaså, herr Adam förstår sig på ritningar $
det der lapprit har jag ritat.» — «Jaha»,’tilläde modern, «dem har
Axel ritat efter egen komposition.» — *De äro endast utkast»,
fortfor unga Axel, «och aldrig ämnade att hängas upp, festan
mamtna gjort det.» «Jag tyckte, att du hvarken behöfde
skämmas for idéen eller exekutionen», sade modren, ursäktande, woch
icke heller för ämnet.» — »Förlåt mig», sade jag, «tovåd föreställer
detta till höger, med skogen och den, som knäfaller för ktingen?»
— «Det föreställer det tillfället», sade gumman, «då
Ruttenstnbbi-ska familjen blef adlad; händeken var den, att, som kusin ?et»
blef konung Brik XIV galen och sprang till skogs. Under denna
for konungen svåra belägenhet åtföljdes han blott af en kammat’*
8ven, som troget följde honom, som en undersåte bör göra; hans
maj:t förirrade sig sålunda allt mer och mer i skogen och kom
slutligen ut i ett skogskärr; der stannade han, alldeles uttröttad*
och ville lägga sig, men marken var så våt, att han icke kunde
det. I denna svåra belägenhet blef han räddad af sin
kammar»-sven, som händelaevis fick se en rutten stubbe och förde kommgen
dit. Sedan konungen återhemtat sig något geaoom hvilan, sade
han till kammarsventten, som eljest hette Bengt Lutis: «min kära
Bengt Luns, för den goda tjenst, dm gjort mig och heht Svea land*
skall du hädanefter varda adelsman och heta Ratt ens tubfae, till <efct
evigt minne af din trohet och diitt nit;» Bet är just denna
mo-mang, min son föreställt på taflan.» — «Ganska ^intressant», sade
jag, «en verklig historiemålning således.» — «Ja, händelsen är
historisk», repeterade gamla hennes nåd. — «Tillåt mig en frågb,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
