Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. En lustresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad den tindra taflan föreställer, den der kungen och mannen med
björnen?» — «Det är också en historisk scen», upplyste gamla
hennes nåd, «och föreställer Ruttenstubbiska familjens upplifvande;
det hände under konung Fredrik I:s tid. Ruttenstubbarne hade
redan under konung Gustaf den store Adolf gått ut på
svärdssidan; men vid kung Fredriks tid begaf sig, att en jägmästare,
som hette Krats, var med konungen på jagt och lyckades fälla en
stor björn.» — «Stor», sade jag, «han bär ju björnen så lätt, som
vore det en katt.» — «Yisserligen, på taflan, emedan Axel ville
visa hela händelsen i en grupp, och för detta lyckliga skott sade
kung Fredrik: «kära Krats, du skall heta Kratsenhjelm och varda
adelsman för din skicklighet.» Kusin skall veta, att kung Fredrik
merendels gaf blanka dukater; men han hade för tillfället inga på
sig, utan gaf i det stället jägmästare Krats adelig värdighet. Men
jägmästaren bad om nåd och begärde att få återupptaga det
Ruttenstubbiska namnet, emedan han var gift med en sondotters
dotters dotter af den sista Euttenstubbiska telningen, Bogislaus
Ruttenstubbes adopterade dotter, hvilket beviljades.» — «Också
historiskt», sade jag, för att säga något. — «Ja, visserligen, kusin
Adam, verkligen historiskt», svarade tant Ruttenstubbe. — «Tyst
nu, mamma», sade löjtnant Axel, «vi skola nu tala om annat;
känner herr Adam min öfverstlöjtnant, NordemanP» «Nej, icke
personligen; men det skall vara en utmärkt militär, som mycket
utmärkte sig i sista fälttåget.» — «Åh ja, kan väl vara», sade
löjtnanten, «men det är en obildad tölp till karl; vet mamma, han
behagade arrestera mig och Claes på sista mötet, för det att vi
«drefvo» litet med en prest — jag tror det var en kapellan p&
landet — som kom på lägret och gick der med sin gumma och
sina mamseller och gapade. Hvarken Claes eller jag ha någonsiti
kunnat med prester; vi befallde derföre en gefreiter att säga till
i sqvadronsluckan, och så snart presten kom dit, skulle karlarne
«hissa» gubben dugtigt. Mamma må tro att det var löjligt att
se på, hur den tjocke presten flög som en tätting mellan händerna
på karlame; slutligen fick han punga ut. Claes och jag höllo på
att kikna af skratt; men se presten gissade till sammanhanget och
gick till öfverstlöjtnanten och klagade, som befallde oss i arrest.
Kaplanskan hade fått dåndimp en, och kaplanen sjelf tappat
peruken, eller hur det var, ha, ha, ha!» — «Deri gjorde ofverstlöjt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
