- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
48

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. En lustresa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nanten ganska rätt», sade kaptenen. — «Det var», fortsatte farbror
Bengt, <dnte mer än rätt, att pojkarne fingo sitta inne.» — «Och
jag», sade gamla hennes nåd, «kan inte finna någonting rätt i att
straffa en liten ungdoms-obetänksamhet; det syns, att den der
Nordeman tjent sig upp ur hopen, och icke har begrepp om hvad
som passar sig eller icke. Arrestera vår Axel och unga gref Claes,
en sådan obildad menniska!» — «Så mycket vet jag», sade
löjtnant Axel och vred de tunna mustacherna, «att när en gång chefen
går undan, så får Nordeman inte regementet, det har Claes sagt,
och Claes får fram hvad han vill hos excellensen.» — «Men»,
invände jag, aexcellensen Gyllenstråle är ju civil och president i
något kollegium, och kan ju således icke bedömma skickligheten hos
en militär. Jag skulle knappt tro, att» — «Inte jag heller», sade
kaptenen; «och icke jag heller», sade farbror Bengt, såsom eko. —
<(Jag deremot tror det», sade gamla hennes nåd, «ty hans excellens
måtte väl kunna verka i hvilken sfer som helst och icke behöfva
rätta sig efter några lumpna former. Men jag tycker, att vi hafva
suttit inne så länge; kanske herrskapet vill gå ut i trädgården.»
Det var en täppa med några magra syrener, som bildade en gles
berså, i hvars midt en vittrad kalkstensskifva på fyra stolpar
föreställde bord; vi satte oss och samtalet fortsattes. «För gement
med mygg», sade fröken Juliana och slog omkring sig. «Hemta
ned théet, Sara Märta», sade gamla hennes nåd. Myggorna
dansade och sjöngo, théet kom och serverades. Ack, min Gud, de
der små delikata, hembakade, hvita och stenhårda théskorporna,
och de sköna godråna, som i brist på tillräcklig »smet» — heter
det icke så, eller hur? — icke blifvit uttryckta i alla sina
fantastiska former, utan Öfverallt fått hål på sig, och till på köpet
denna ärevördiga zinkade porslinskanna, och théet sen, hvilken
skön smak af Schouachong oph torkade smultronblad! Gamla
hennes nåd berättade sjelf, att hon af salig baronen B. lärt sig att
använda smultronblad till thé; det ger en egen behaglig smak åt
théet, en verklig arome.

Vistandet ute blef, i anseende till myggen, icke synnerligt
behagligt, och damerna återvände in, med oss karlar i släptåg. På
aftonen spelade gubben och jag ett parti bräde, och så kom
supéen. Sedan alla flickorna, utom Juliana och Brittchen, sprungit
ut och in, och öfver tusende gånger hviskat sin mor i örat, gått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free