- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
73

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vika för förnuftet, som tillhör menniskan; det halftama vilddjuret
och civilisationens afskum stå midt emellan.

Zigenarfolket tyckes vara en lemning efter folkvandringarne —
dessa utflyttningar, hvilkas orsaker vi ej tydligt inse, och om hvilka
historien har så mycket att säga och så litet att lära. Det tyckes
likväl, som skulle dessa flyttningar i massa icke hafva haft någon
förnuftig grund, utan berott på en instinktartad vandringslust;
någonting, som påminner om flyttfoglarnes sträcktåg, eller
fjell-lem-lornes utflyttningar från sitt hem till okända trakter, der de dö
och försvinna; kanske det är just detta, som gör folkvandringarne
så gåtlika. Förnuftet kan ej begripa något, som ligger i en helt
annan sfer, än den, der det rör ~sig; folkens så väl som djurens
instinkt gör det emedlertid. På detta sätt kom zigenarfolket in i
deA civiliserade verlden, ett slägte, skapadt för ett lif i öknen och
beständigt bibehållande sin vilda instinkt, sitt oroliga
flyttnings-begär och sin lättja. En vildand kan för en liten tid slå ner bland
de tama; men det blir afton en gång, «Odins jagt» höres högt
ifrån skyarne, vildanden lyssnar, hon igenkänner sträcktåget och
flyr sin väg:

Tattar-Anna hade försökt, till och med på allvar velat ingå i
det civiliserade lifvet. Hon tog tjenst här i staden. Hon var en
vacker och god flicka; men hon trifdes ej länge, utan begaf sig
åter ut i vida verlden, och det enda hon hade qvar efter sitt
samband med civilisationen, var lilla Balthasar.

Nu vandrade hon tiggande från dörr till dörr. Hon kunde
spå, kunde bota kreatur, kunde igenskaffa stulet gods; hon kunde
allt — utom arbeta. Hennes gosse, som genom sina mörkblå ögon
forrådde sin slägtskap till den götiska stammen, följde henne
Öfverallt.

Balthasar var ganska vacker. Tiggarungar äro, med gunstig
tillåtelse, ofta nog lika bra och ibland bättre än barn af dem vi
företrädesvis kalla «folk». Den fullväxte tiggaren är deremot alltid
falare och vederstyggligare.

Om ni betraktar en björk i den fredliga parken, der han
vårdats från sin första ku öppning, huru skön är han icke, huru rak
ej stammen och huru lummig icke kronan 1 Ni porträtterar honom,
han blir en prydnad för ert album; men se denna fjellbjörk, som
med möda fasthåller sig på den nakna klippan, som ifrån sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/1/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free