- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
76

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åt så glupskt och slet kläder. Slöddret fick således både svälta
och frysa.

Tattar-Anna satt och gret; hennes lilla gosse var hungrig och
hon hade ingenting att gifva honom. Då kom der en tjuf,
uppfostrad i fängelset och vand vid dess vidrigheter, och hviskade
henne något i örat. «Vi skola rymma», sade han, «jag har en fil
och en ijedersåg; du och gossen kunna följa med; men tyst förde
andra; stort sällskap är ej värdt att ha.»

Natten kom; det var en blåsig och kall höstnatt; men tyst!
dörren knarrar sakta. Anna tar sitt halfsofvande barn på armen;
sina grofva skor stoppar hon i barmen på sin trasiga klädning;
tyst smyger hon på tå — i korridoren står Kanon, så hette
tjufven, och nu hjelpas de åt att krypa genom ett fönster, hvars
galler han sågat sönder. Vildänden far i väg med sin unge.

Nu började Anna ett verkligt ströfvarlif. Ingenstädes vågade
hon visa sig, ty då kunde hon åter blifva förd till häktet; hos
ingen kunde hon begära en almosa åt sig och sin lilla gosse.

Det var en kall Oktobernatt. Balthasar frös och bad modren
om mat. «Jag är så hungrig», gret han, der han halfnaken sprang
bredvid modren i den djupa, leriga vägen; «mina fötter äro
sönder, jag kan ej gå; hu! jag fryser, bara jag hade litet mat, bara
en liten smula; vet mamma, jag står ej ut. Det var ändå bättre,
när Kanon var med oss, det första dygnet; han skaffade mig alltid
mat, men sedan Kanon gick ifrån oss, svälter jag ihjel.»

«Ja, Balthasar, så är det», svarade modren suckande; «men,
ser du, Kanon stal och derföre skiljde jag mig ifrån honom.» —
«Ja, mamma, Kanon tog ifrån den rike och gaf den fattige, det
var inte orätt i det; söta mamma, skaffa mig mat!» bad gossen.

Bredvid vägen låg ett bondhemman. Det var ett präktigt
bondhus; der bodde förmögna menniskor. Tattar-Anna stannade;
på andra sidan låg en stor skog; skulle hon gå förbi eller in —
det var midt i natten. «Sätt dig här, stackars gosse!» hviskade
hon till Balthasar, «sitt tyst, jag skall gå in i bondgården.»
Gossen lydde och modren försvann i mörkret. Osedd och lik ett spöke
smög hon omkring huset; en dörr stod oläst, hon öppnade den
sakta — det fick ej knarra; det var halfmörkt derinne; en glödhög
glimmade ännu på spiselhärden; en gosse låg i en bänk och sof

— Anna tog hans kläder — det var gjordt; nu ville hon hafva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free