- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
95

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

droppar — ett stycke ifrån ligger ett hufvud med ett sardoniskt
leende kring munnen — så ler döden.

Foglarne slogo sina drillar i träden, Qärilarne fladdrade bland
blommorna, fiskarne lekte i ån, hela naturen njöt; det var blott
menniskorna, som kunde utse en sådan dag till en sådan högtid.

Folket troppade hem; litet hvar önskade att snart sitta vid
sitt goda middagsbord, klockan var omkring tu.

nHerre du Gud och fader!» sade en gammal gumma, «den
»om finge dö så saligt som Balthasar; han dog som ett riktigt
Gods barn, stackars gosse!» — «Ja, madam!» svarade en beskedlig
arbetskarl; «det är visst och sannt, att han nu står i evinnerlig
herrlighet inför Guds ansigte; och fastän hans skuld var blodröd,
ar den nu snöhvit vorden.» — ^Balthasar var min själ inte rädd,
han», sade en trashank med en gammal brun kavaj- öfver sin ma*
gra lekamen; «han gick så raskt fram, att jag inte sett maken
förr.» — «Jaså, han har sett sådant forrP» frågade en piga. —
*Ja, det må hon tro; jag såg en gång tre stycken å rad; det var
något annat det, än detta — det var tre stupstockar och —# —
«Herre Jesus! och det kunde han se på?» — «Ja, hvarför inte,
det är ett intet: «knipps!» så är det gjordt — värre är det att
se dem få spö — men se Balthasar var den raskaste jag har sett
på länge.»

En liten gubbe, rådman Heligsen, som var klädd uti grå
byxor inuti stöflorna, grå frack med breda skört och en väst, randig
på längden; således en man, som ej aktade på något annat än
Guds rike, sade: «slottspastorn hade verklig heder af Balthasar;
han böjde hans hårda hjerta efter Herrans behag — verkligt
hedrande för magistern — Balthasar var en förderfvad menniska,
ingenting var honom heligt, derföre fick han också sitt välförtjenta
straff.» — «Var det ej han, som stal för tre år sedan från
rådmannen?» — «Jo, visserligen, visserligen, och när jag stod inför rätta
mot honom, så skymfade han mig och kallade mig för en
skrym-tare. — Då sade jag: kom ihåg, Balthasar, att den dag varder
kommande, då ditt fräcka hjerta får ödmjuka sig inför Gud —
och så har det gått också; han fick ödmjuka sig inför Gud och
menniskor.» — Så fortfor massan att sorla: en del af medömkan
med den dömde, en del af lättsinnighet, och åter andra, förstenade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free