- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
150

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Kors, kära Emerence, b vad da är blek och ser ängslig
ttt, yttrade friherrinnan, i hvars hjema idéerna om det stora
testamentet gjort revolution. Du skall se glad ut — inte så — nå,
skratta och var glad, Emerence! — Vill du icke! — Omöjligt, ej
ett leende kom öfver de bleka läpparna, ej en solskensskymt
glin-drade i de djupt liggande, dystra ögonen. — Nå, Emerence, se
glad ut — nå, du vill inte — när mamma befaller, vill du inte
lyda mamma?

— Jo — jo, mamma, stammade flickan, jag är så glad, så
glad, bara mamma inte är ond; söta mamma, jag är glad.

— Du är en kuriös flicka, återtog modren; är du glad, då
gråten står i ögonen på dig? Madam gör flickan alldeles pjollrig

— kanske mitt stackars barn får stå efter for er egen tjocka
dotterdotter. Nå väl, hon skall ej länge bli qvar, flickan är ju
alldeles förtryckt. Nå, madam Tallqvist?

— Min nådiga hennes nåd, allt det der kommer deraf, att
lilla fröken så tidigt har blifvit tvingad att ej vara yr och
barnslig; nu är hon, som sagdt är, försagd. — Jag skall säga hennes
nåd, att hon ej vet huru hon skall bära sig åt, då hon skall
vara glad.

— Nu är emediertid min befallning, att Emerence snöres,
klädes, enkelt men smakfullt, håret brännes i långa lockar, och så
muntrar ni upp henne — och du, Emerence, du skall vara glad

— hör du! Mamma säger, att du skall vara munter och yr, då
du kommer upp i salongen och träffar en gammal herre med grått
hår, och svara honom raskt och precist, så att vi ej få skam af dig.

Efter denna ömma och uppmuntrande befallning återvände
friherrinnan till salongen för att invänta den der besynnerlige
onkel Gabriel, om hvilken hon hört så mycket berättas, utan att, det
oaktadt, kunna uppfatta hans. karakter, derföre att hon lika litet
kunde eller ville känna en menniskas verkliga värde eller
lumpenhet, som den, hvilken blott älskar naturen, frågar efter hvad de
lierrliga blommorna heta, eller om de äro läkande eller giftiga.

Under passagen genom den sträcka mm, som jag förut
be-skrifvit ligga mellan stora ‘sällskapsrummet och barnkammaren hos
baron Gyllenpils, blef hon uppmärksam på ett ovanligt stoj och
högljudt skratt, och då hon inträdde, såg hon en liten gråbärig
tnan, som lekte med lill-Anna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free