- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
151

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— l^st nu, min unge, yttrade den gamle och reste sig upp,
tyst nu barn. — Han närmade sig friherrinnan, såg henne mildt,
men noga, in i ögonen och sade sm&leende: friherrinnan GyllenpH,
eller huru?

— Jo, man kallar mig sft, yttrade friherrinnan nftgot snäsigt;
emedan den gamle på sin höjd Båg ut att vara rådman i en småstad.

— Jaså — det är bra det, lilla kusin, återtog den gamle,
jag heter Gabriel Gyllenpil och är Dagoberts fars kusin.

—: Ah, onkel Gabriel! utropade friherrinnan öfverraskad,
tusende gånger välkommen till oss i vår lilla våning!

— Lilla? frågade gubben och såg sig smålefende omkring;
vet n^, kusin, i denna lilla våning kunde tjugo lyckliga familjer få
rum — och, kusin, tjugo lyckliga föräldrar ochr hundrade barns
glädje kunde rymmas i er lilla våning.

— Min man har således q träffat er, bäste onkel, afbröt
friherrinnan onkel Gabriels vackra betraktelse.

— Nej, min bästa kusin, nej; men er flicka-tycker jag om.
Nå, låt bli frackskörten, unge — hon är glad och fri, lycklig och
yr — nå, nå, gamla bli vi med tiden.

— Vår flicka? frågade friherrinnan.

— Ja, kusin, jag tackar er uppriktigt för er
uppfostringsmetod — och kan onkel Gabriel göra något för den der ungen,
så gör han det gerna; kom hit, barn, och sitt i knäet på onkel,
medan vi tala; nu skall du vara tyst och snäll, sedan skola vi leka.

Anna kröp upp i gubbens knä och satt stilla som en bild.

— Ni misstar er, bästa onkel, började friherrinnan.

— Nej, frukta -icke det, kusin; detta barn, med sin friska
glädtighet, sticker bjert af mot alla de wtåpiga» och uppskrufvade
ungar, som slägten, Gud nå’s så visst, består sig. Jag har rest
omkring; Öfverallt har jag träffat små underverk, men inga barn;
den ene har klinkat Bethoven för mig och sträckt på de små
fin-grarne, att de blifvit som strumpstickor; en annan har velat pladdra
franska for mig, och friherrinnan Alexanders äldsta flicka, som är
ända till 11 år gammal, slog sig ut i litteraturen för mig och
kände till, Gud vet hvad. — Allt det dör plågade mig, riktigt
pinade mig, att se det bästa Gud skapat, ett godt, glad t och
oskyldigt barn, af fåfänga förvandlas från en himlens spegelbild
till en papgoja, från frihet till slafveri, från lycka till missnöje.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free