- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
155

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

försökte le, hon till och med föreställde sig att hon var glad —
men munnen kunde ej le hjertligt, äfven detta skedde efter regel.

Sä stod hon i fransäsen och observerade på sig sjelf och på
hvaije min hos sina grannar. — Du är ändå bra ful, säger
mamma, tänkte hon beständigt — och så trodde hon alla gjorde. Der
sitta två hviskande personer bakom henne, de märka troligen icke,
att det är hon, som står framför dem. Hon är bra obehaglig,
yttrade den ene, en ung herre, till en äldre man med
kommendör-stjerna. — Ja, besynnerligt nog, då hennes mor är en skönhet,
svarade denne. — Men lilla Amy von Tam är en ptydnad för so-

cieteten; se, med hvilket behag hon rör sig, se, hur hon småler

som en engel, hviskade den yngre herm.

Den gamle rigtade sin lorgnett på den unga flickan, som nu

dansade. I sanning, yttrade han, hon blir en stjerna af första
rangen för societeten —- ja, i sanning, en stjerna af första rangen.

Emerence hörde dessa ord, och hennes ögon blixtrade af
afund och smärta. — Och jag är så ful — jag kan aldrig blifva en
stjerna, stackars jag; lycklig hon! Dessa ord voro en af dessa
småsaker, som satta sin stämpel på hela lifvet. Efter detta
ögonblick tänkte hon ej på annat än: huru skall jag bli en stjerna, om
blott en liten stjerna i sällskapslifvetP

Blomkullen. — Ett vackert namn i sanning, men torpet
för-tjenade sitt namn; ty på den fria plats i skogen, der det var
bygdt, växte hvarje år tusende blommor — vildblommor, ranunkler,
blåklockor, hvitneckor och gökblommor; men ändå var det en
Blom-kulle. Nu var det vinter, snön låg öfver blommorna, och rundt
omkring låg djupa skogen och blickade mörk på den lilla grå
stugan, der Annas föräldrar bodde. Äfven der firades
trettondagsafton, men ej med bal; deremot brann en präktig granbrasa i
spi-seln och far sjelf läste högt ur en historiebok för mor, som lagade
till fisken och gröten. Anna var borta i närmaste by för att hemta
åtskilligt smått till aftonen.

— Det är ändå bra underligt att Anna inte kommer igen,
yttrade fadren och lade bort boken; hm, visst skulle hon hunnit
bort till Lars Olsson och tillbaka på mindre än två timmar, och
nn visar klockan på nio redan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free