- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
188

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Herre Gud, om jag ändå kunde göra Sigurd en tjenst
igen, när jag* blir gammal, yttrade gossen, som djupt i själen kände
har svårt det sved p& gamle Sigurds tinning.

— Tjenst igen? Hvad ä’ det för tjenst jag gjort dig? —
Du har bara sett att jag burit mig &t som ett nöt, när jag satte
min lit till tacksamhet; nej, pojke, gör du som de andre, ge f-n
dem, som menat dig väl, och kom inte ihåg dem, det 41* bara barn,
som äro tacksamma, och gubbar, som gå i barndöme som jag.

— Åh, det der narras bara Sigurd — jag vet väl att det
gör honom godt då folk tackar honom och håller af honom, eller
huru, gamle Sigurd?

— Nåhl så titta mig inte så i ögonen, sade gubben, halft
vresigt, med rörelse i tonen, du har för ärliga ögon, min pojke,
dig går det aldrig väl här i verlden.

Nu gingo de hem, och der stodo de andra barnen och
väntade på de stora ting, korpral Sigurd hade förutspått; men han
hade ej träffat msecenaten hemma, och hade fallit omkall uppe i
Kungsbacken och stött sig mot trappan till snusboden, så lät
historien; ty den gamle blygdes för den misslyckade expeditionen.

— Hm, sade han efter en stund och tog fatt på Ludvig,
som nu ätit och som hade något, som man kunde kalla nobelt i
ansigtet, kom med mig — hm, sade han vid sig sjelf, skall det
gå rasande med alla mina uträkningar med Borkmanskans ungar,

— får gå då! kan ingen hjelpa^.

Denna gången lyckades gamle Sigurd, och då modren om
aftonen kom hem (ty fortare hade det ej blifvit bestämdt hos
handelsman Påhlsson), så satt korpral Sigurd glad och förnöjd utanför
knuten, betraktade den höga himlen och mumlade på en gammal
soldatvisa.

— God afton, korpral Sigurd, kors sitter ni här ute i
qväll-qvisten, yttrade madam Borkman och satte från sig, som hon
plägade, sin drickskruka.

— Jo, gör jag så, blef det gamla* vanliga svaret.

— Och Sigurd sitter och sjunger, tror jag.

— Jo, gör jag så.

— Sigurd är så glad i qväll.

— Jo, det lutar ditåt, Borkmanska.

— Nåh! hvad är det då?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free