- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
194

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jaså» nåh, det var väl bra det, yfctoadebonden*. ma Mig
vägen, jag vill tala med Siggert.

— Åh ja, sade Gustaf ock gick närmare intill bondea; men
om ni har något ledsamt att säga honom» så visar jag inte vägen,
han är sjuk och kan väl få dö i frid.

— Ledsamt! åh nej, pojkvasker — se så, låt oss gå* yttrade
bonden.

De trädde in, gubben Sigurd hade slumrat en stund och
stirrade nu yrvaken på de inträdande, ändtligen sade han: är
kälk-åkningen slut, Gustaf?

— Ja, gamle Sigurd, men har är en karl, som vill tala vid
Sigurd.

— Jasål hvad vill han? frågade gubben föruadrad.

Dalkarlen lade ifrån sig sin Ijlla börda och satte sig inom

det helgade kritstrecket — men der fanns intet, sjnkdomen och
döden förstör alla territorier.

— Ni är mycket sjuk, käre Siggert, sade bonden ooh tog don
gamles knotiga hand i sin, det var allt ledsamt det; men allt står
i Guds hand.

— Åh ja, visst är jag på fallrepet, sade gubben^ men —
men — han fortfor att betrakta den främmande.

— Ni känner inte igen mig, Siggert?

— Nej — nej, det gör jag icke.

— Jo, jag heter Jon Spik Jonsson, men hette bara Spik, när
jag var vid landtvämet.

— Det var längesedan det, men inte hörde du till mitt
korpralskap, inte en gång till samma kompani.

—r Nej, deri har Siggert rätt; — men jag sk^ll säga:
kommer Siggert ihåg huru vi sleto på’ kanonbåtarne, der ute vid Åland,
ute på vintern och huru de dogo som flugor och lågo och fröso
fast i båtarne. Hu! det var allt otäckt.

— Åh ja, det mins jag nog, sade Sigurd. .

— Nåh! och jag var också sjuk — och då låg jag der och
inte kunde röra mig, men jag hörde allt — ska vi ta denne här,
sa* en, och gräfva ner honom i snön — hvad säger Siggert? —
Det var första gången jag hörde hans namn.

— Åh ja, det var väl någon gång jag var kommenderad att
begrafva, anmärkte Sigurd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free