- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
195

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nej* Jiöfede jag di Sigggrt säga, pojke» lefver kadske

— och så kom Siggert och bände upp mun på mig och hälkftd

litet vatten mellan tänderna på mig — ack, hvad det smakade:
vatten hade ingen gifvit mig på tre dagar, oeh jag höll på att
törsta ihjäl i båten.

— Jo, si, han lefver, sa* Siggert, då jag sög i mig vattnet,

och så hemtade Siggert en hel fältflaska och gaf mig. smått om

smått — och det satte lif i mig..

— Jaså — och det der kommer du ihåg, yttnade Sigurd ooh
klappade hdnonr på handen.

— Ja, min sjal, gör jag det — och. del som det varit igår.
Men, si, jag har inte vetat om ni var lefvaude eller död, förrän i
fjol, då hade ni träffat min granne och han gaf eti en slant och
frågade hvad ni hette, och djå sade ni «Siggert» ooh talade.om* att
ni varit vid Åland. Derföre, när grannen min kom hem,, så saT
han — hör på, Jon, så sa* han, hette, inte den der, som gaf dig
vattdricken, när du höll på att pusta ut, hette inte han Siggert P

— Jo visst, sa’ jag, och hustru min slog upp ögonen^, för si^
jag var förlofvad karl, då jag låg der i båten, och hade I inte
vasit, Siggert, så hade hon inte varit Jon Spik Jonssons hustru,
så mycket är säkert. Emedlertid, när grannen gått, s& sa’ jag,
honom skall jag helsa på, när jag härnäst kommer till Stockholihi
och så sa’ hustru min: du kunde väl ta gubben med dig,^ om han
är fattig, sa’ hustru min.

— Se, det är inte värdt nu, det ser jag nog, annars kunde
I bott i vår lilla stuga, deroppe i Mosa. — Det är visst fattigt,
men, Gud ske lof, vi berga oss temligen^ Gud har inte gifvit oss
några, som äta opp oss, tilläde han med en suck, som kom djupt
ur hjertat, vi ha inga barn att arbeta för.

— Tack, Jon Spik, nu mins jag dig, sade den gaitile
korpralen, liksom lifyad af en ny idé — du sa? att du ville* ta mig med
dig hem? — du sa? att du inga barn har?

— Jo, så ar det, käre Siggert.

— Du ser att jag inte kan följa med, återtog Sigurd,, mön
jag kan. skänka dig en son, em beskedlig, lydig son, som skall
hålla af dig såsom han håller af mig — se på den der pojken.

Jon-vände sig» om< och betraktade Gustaf. Jaså^ den der,
som höll» på att köra, benen af mig i banken* — jo — är du* en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free