Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sft beskedlig gosse» som Siggert säger» så — hm» det skall Stina
bli rätt glad åt der hemma, tilläde han, ty hon, vet Siggert, hon
har tutat for mig i många år att vi skulle ta opp någon barnunge.
— Tack, du milde Gud deruppe, sade gamle Sigurd rörd.
Här har jag, stackars trasige usling, legat och bedt så innerligt,
att Du måtte hjelpa denna gossen, den enda, som vårdade och
höll af mig — jag har bedt och beät så innerligt, så innerligt,
att jag skulle få dö med den öfvertygelser att han inte skulle bli
en stackare, en hjelplös stackare som jag.
— Vet du,, Jon — han, pojken här, har skött mej, han har
bäddat, han har suttit hos mig, lyftat upp hufvudet på mig, han
har gifvit mig dricka, han har läst för mig och bedt med mig
under min sjukdom, ja, du — ja — han har gått ut och tiggt åt
mig och kommit hem med dricka, med en mjölktår, med en simla»
ja, det har han — men se, det kostade på» ty han ville ut med
de andre och leka — men aldrig, aldrig klagade han. Derföre
bad jag Gud för gossen, och Gud har hört min bön. — Du skall
göra honom till en bra karl, liksom du är sjelf, du tar honom till
arf och eget.
— Ja, det ska* jag på Siggerts ord — här ä’ mitt, sade Jon
och skakade den gamle korpralens hand. Nåh, min pojke, vill du
följa med i öfvermorgonP
— Nej, det kan jag inte, svarade Gustaf, med surmulen blick
på bonden.
— Hä, kanske du inte vill bli bonde P
— Jo bevars, men jag kan inte, blef åter svaret.
— Det faller mig underligt för det der, sade Jon — vill du
int’ dåP
— Jo, jag vill allt, men––––––
— Hvad för men?
— Käre Gustaf, spjema inte emot din egen lycka», sade
Sigurd missnöjd, det hade jag inte trott om dig.
— Om jag kunde få tala vid Jon ute i förstugan, sade
Gustaf och gick mot dörren.
— Det var mig en roligen karl, den der» yttrade Jon och
följde honom.
— Käre Jon, skyndade Gustaf hviskande, sedan de blifvit
ensamme, gör hvad ni vill, men inte kan jag gå ifrån gubben —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
